De tio pappadagarna är till ända och Novalie har redan genomlevt sina första två veckor. Var tog tiden vägen? Det är därför med lycka jag kan konstatera att det var mycket klokt att förlänga pappadagarna med ytterligare två veckors semester, med start i dag. Härligt! Pappadagarna räcker långtifrån till för att tillfredställa behovet av att få vara nära och lära känna mitt kära barn, passa upp och hjälpa till hemmavid så gott jag kan.
Novalie har lagt på sig lite mer hull och vid vägningen hos BVC på onsdag gissar jag på att hon väger ca 3,6 kg. Hon ammar fortsatt bra. Ibland kör hon slut på Susanne med massor av amning på kort tid, turligt nog uppblandat med lite längre uppehåll. Mycket beroende på hur hon sover, men sover det gör hon, både mycket och bra och vi är (åtminstone jag) ganska utvilade inför varje ny dag. Hennes röstresurser blir allt starkare och nu har hon också börjat stöna och grymta en hel del, både i vaket och sovande tillstånd. Nyser och hickar gör hon fortfarande flera gånger om dagen, i natt började hon dessutom plötsligt att hicka när hon sov som allra djupast.
Vi får lite, lite mer kontakt med henne när vi busar och leker. Storögt gillar hon att dansa i vår famn, och hänga med i liv och rörelse. Vi har redan från början vant henne vid att ha mycket ljud omkring sig, det blir så mycket enklare då. Även fast det fortfarande finns en hel del missnöje i vaket tillstånd får vi allt fler stunder av gemensam uppmärksamhet och vi njuter varje sekund och minut.
