Jag hade faktiskt tänkt göra det tidigare. Gnälla på Gnaget. Men vem är jag att gnälla efter oväntade segrar i seriens två första matcher?
Tre saker har trots allt varit väldigt tydliga under inledningen av årets allsvenska, AIK har 1) kört hårt, tempofyllt och spelat högt, 2) de har haft flyt och varit extremt effektiva och 3) de har tyvärr inte haft några som helst avslut eller anfallsspel att tala om.
Förutom att avsaknaden av tempo, flyt och effektivitet gjorde sig det svaga anfallet extremt tydligt och uppenbart i kvällens match mot Malmö FF. Obolo är fortfarande extremt överskattad och Thorstensson alldeles för klen. Men de kämpade, tillsammans med resten av laget, faktiskt på ganska bra, och så mycket de kan, även om mängden av individuella misstag var under all kritik.
Malmö FF är trots allt ett bra lag. Inget snack om saken. De vann även fast oavgjort hade varit ett mer rättvist resultat. Men om seger tvingats tilldelas någon så hade de varit tjockast i vågskålen. AIK:s flyt lyste som sagt med sin frånvarade…
Jag är trots allt överraskad av att AIK lyckats överträffa mina förväntningar och skrapa sex poäng efter tre spelade omgångar. Sett till lag, klubbens miserabla ekonomi, den orutinerade tränaren Stahre (hans agerande i kväll var under all kritik) etc. så måste ändå ett kliv upp från förra årets femteplats anses som positivt och fullt tillräckligt. AIK är trots allt miltals från att vara en guldkandidat i år, precis som alla andra år de senaste 60-70 åren…
Nästa match är borta mot BP på deras ”grusplan” i Grimsta. Kan sluta i princip hur som helst.
