Nackdelen med att ha ett vilande kontantkort som sällan aktiveras är att man missar påminnelse-sms om att det behöver fyllas på för att inte avaktiveras. En ännu större nackdel är att ha det hos Telenor. Ofrivilligt dessutom – eftersom det fortfarande stod Vodafone på mitt.
När jag ringde Telenors kundservice för att höra efter om det gick att rädda mitt gamla privata nummer – jag behöver det under min pappaledighet – så fick jag följande besked:
- Det går inte att återaktivera kortet och numret.
- OK, kan jag återfå mitt nummer på annat sätt?
- Ja, beställ ett nytt kontantkort och ring och meddela oss numret när du fått det så kopplar kortet mot det gamla numret. Jag noterar att vi ska hålla ditt gamla nummer.
Hurra tänkte jag och gick genast in på Telenors nätbutik och beställde ett nytt kontantkort. Några dagar efter att kortet anlänt ringde jag tillbaka till kundservice för att genomföra kopplingen mot mitt gamla nummer, bara för att få höra raka motsatsen till det förväntade:
– Det går inte att koppla ditt gamla nummer till ditt nya kontantkort.
– Nähä. Men ni sa ju åt mig att köpa det här kortet för att det skulle gå. I så fall vill jag ångra mitt kortköp, jag har inget behov av kortet om jag inte kan få tillbaka mitt gamla nummer.
– OK, då kan du maila till telenorbutiken.se@telenor.com för att ångra köpet, eftersom du köpte kontantkortet därifrån.
Jag mailade. Mailet studsade.
I dag ringde jag Telenors kundservice igen och berättade bakgrunden till mitt ärende. Blev genast hänvisad till att ringa internetbutikens kundservice istället, som sa så här:
– Du kan inte ångra ditt köp eftersom du brutit förpackningen.
– Men jag bröt ju förpackningen för att ta reda på det nya numret som ni sagt att ni kan koppla mitt gamla till.
– Det går tyvärr inte.
– Nähä, i så fall vill jag reklamera mitt köp. Det är ju ni som vilselett mig till att både köpa kortet och bryta dess förpackning.
- OK, det kan vi tyvärr inte hjälpa dig med. Då måste du vända dig till det här numret istället.
Jag ringde numret och framförde mitt reklamationsärende:
- Jaha, men då måste du ringa till kundservice.
Jag ringde Telenors kundservice – igen – som sa:
- Du kan inte reklamera ditt köp via oss, utan måste vända dig till internetbutikens kundservice istället.
Jag ruttnade på att de sparkade gris med mig och fick, efter viss övertalning, tjejen som svarat att ta tag i det hela. Efter att ha fått sitta på vänt ett gäng minuter började jag så smått ana vartåt det barkade, även om jag aldrig förväntat mig det här osannolika scenariot:
- Ursäkta att du fick vänta. Nu har jag kollat med mina överordnade och vi kan tyvärr inte göra något åt saken eftersom du brutit förpackningen.
- Men jag har ju gjort det eftersom ni sa åt mig att göra det för att få tillbaka mitt gamla nummer. Hade ni sagt att det inte var möjligt från första början så hade jag aldrig köpt kortet.
- Det finns inget registrerat om ett sådant samtal och vi kan tyvärr inte göra något åt saken.
- Vänta nu, jag ska alltså tolka detta som att mina ord står utan värde då ni inte loggat era egna felaktiga ord? Och att jag dessutom ska hållas ansvarig för att ni inte loggat dem?.
- Mummel… vi kan tyvärr inte göra något då du brutit förpackningen.
Jag gav upp och la på.
Är det inte ganska meningslöst att logga samtal och hänvisa till loggarna när de uppenbarligen inte loggar alla samtal?
Men det är klart. Om man som Telenor 1) anser att kunden talar osanning om det inte finns någon logg och 2) att de själva inte talat gett felaktiga direktiv om det inte finns någon logg, då fungerar det ju alldeles utmärkt att inte logga vissa samtal.
Telenor lurade mig, snodde mina pengar och höll mig som ansvarig. Mina ord var ingenting värda för dem. Men kanske kan de vara det för någon annan istället?
Med det här inlägget försöker jag därför avråda så många som möjligt från att skaffa ett kontantkort från Telenor. För egen del så frambringar deras respektlöshet en stark ovilja till aldrig någonsin mer skaffa något från Telenor.
Men ska jag verkligen nöja mig med det? Borde jag inte driva ärendet vidare? Kontakta en konsumentvägledare? Eller göra en anmälan till ARN?
Vad tycker du?
