AIK – 2009

Ett sagolikt lag med effektivt anfall, kliniskt spel och omutbart försvar.

+

AIK – 2010

Ett håglöst lag med obefintligt anfall, slarvigt spel och patetiskt försvar.

=

Krocken är total. KATASTROF! Vad hände AIK? Vart är vi på väg? Varningsklockorna från 2004 ekar på Råsunda. Något måste hända, ni måste vända!

I rest my case.

Jag återkommer när korplagslirarna blivit fotbollsspelare igen, fast det är förmodligen mer sannolikt att det blir först till hösten, när hockeyn kör igång igen.

Ett tag såg det ut som att Micke Stahres patetiska fotbollsgäng hade ställt sig på isen – de kunde bara inte göra mål.

Målet satt onekligen hårt inne, men precis som tidigare under säsongen så visade hockeygrabbarna på en enorm moral och kämpavilja. Den förlösande 1-0-pucken i tredje periodens 15:e minut var lika välförtjänt som slumpmässig. Tvåan kom i tom bur och sen var saken klar.

Äntligen Elitserien för AIK igen!

(Och det var ju faktiskt så sent som 2002 de var där senast, man glömmer snabbt…)

Det är med en stor nervös klump i magen som jag nu är på väg till Hovet för årets sista match.

AIK, som ett tag var uträknat, har på ett mirakulöst sätt vänt Kvalserien till egen fördel. Seger i kvällens match mot Växjö och AIK spelar i Elitserien nästa år. För först gången på jag vet inte när? Är det 15 år sedan sist?

Förlust och hela klubbens hockeyverksamhet ställs på spel. Svart eller vitt. Vinna eller försvinna. Svartgult, snälla låt mig få fira!

Tre matcher, tre tilltänkta bottenlag, två poäng och ett mål. Det går bra nu för de svenska mästarna…

… men jag hoppas att de bara råkar vara extremt trögstartade i år. Korken ur mot Örebro i nästa match tack!

Knappt har man hunnit smälta AIK:s fantastiska fotbollsguld från fjolåret innan det, pga fotbolls-VM i sommar, plösligt var dags för Allsvenskan igen.

Trots kraftigt decimerad vinnarelva så har ändå truppen sett ganska stark ut. Försäsongen har varit ok och Supercup-guldet behövde man inte skämmas för. Så förhoppningarna inför den allsvenska premiären mot nykomlingarna, och bottentippade, Mjällby var stora. En klar seger helt enkelt.

Ajaj så fel man kan ha. AIK var fullkomligt urusla. Jag satt och skämdes i 90 minuter över det dåliga spelet. Det fanns ingen organisation, ingen tanke, bara ett gäng vilsna höns. Sydamerikanerna såg verkade sitta i en igloo och huttra, fullkomligt iskalla. Mittfältet gjorde absolut ingenting annat än att springa i klunga. Breddningen var fullkomligt bortblåst och Bojan verkade fullkomligt ha glömt bort att han har sin kant att ta hand om.

Inte ett enda skott på mål under hela matchen! Jag kan knappt minnas att AIK ens var så här dåliga när de åkte ur serien säsongen -04.

Den enda lagdelen som såg någorlunda stabil ut var backlinjen. Det var tack vare den och oskärpa i Mjällbys avslut som vi fick med oss en poäng från den här läskiga 0-0-matchen.

Nåväl. Lyckligtvis var det en premiär och sannolikt också årets sämsta match redan här och nu. Både laget och planerna kan bli extremt mycket bättre. Men ta inte för lång tid på er bara, för då blir jag rejält orolig!

Vad gäller övriga matcher i den första omgången så imponerade givetvis IFK Göteborg redan från start, i sin bortaseger över Kalmar FF. De måste nog ses som främsta guldkandidater.

Att Elfsborg skulle få en tuff match borta mot Gefle kunde man räkna med. Däremot kändes det lite oväntat att Malmö FF skulle ha så svårt för GAIS. Men både Elfsborg och Malmö FF lär bli att räkna med när det vankas guld.

Omgångens enda stora behållning var annars givetvis att DIF förlorade borta mot Häcken.

Inget målkalas den här gången heller men ikväll vann i alla fall AIK den så ruskigt viktiga avslutningsmatchen inför sommaruppehållet, derbyt mot Hammarby, med 1-0. En så viktig seger att det var värt varje dyngsur sekund i hällregnet på Råsunda.

AIK:s avslutning på första halvlek och första 15-20 min på andra halvlek var riktigt bra. Därefter backade de hem onödigt mycket och klarade sig undan med nöd och näppe.

Pausunderhållning stod huliganerna för som roade sig med att skrika åt, och slänga smällare och bengaler på, varandra.

Efterspelet i tunnelbanan stod bryska, övervåldsbenägna broilerpoliser för. En av dem tryckte t o m sönder en tunnelbanespärr när adrenalinet kokade över och de upphetsat ville ansluta till kampen.

Som jag tidigare skrivit så kommer inte AIK att förbli ett topplag i årets Allsvenska, snarare ett mittenlag. En högre placering än så får helt enkelt ses som en positiv utveckling i den långa, långsamma vägen mot toppen.

Jag tippade därför, till mina vänners kritiska besvikelse, att AIK skulle förlora kvällens match hemma mot Helsingborg med hela 0-3. Jag var helt övertygad om att Helsingborg skulle ge AIK den snyting de hittills så flitigt lyckats undvika.

Den fenomenala inledningen med fyra segrar och en förlust har snarare handlat om tillfälligheter och flyt än skicklighet, och då var de trots allt inte riktigt förtjänta av att förlora hemma mot Malmö FF.

I kväll spelade AIK håglöst, tempofattigt och totalt utan vilja, anfallsglöd och kreativitet. De skapade absolut ingenting och var till råga på allt fullständigt katastrofalt dåliga bakåt. Helsingborg kunde spela avslappnat och tog enkelt till vara på sina chanser, och vann därför odiskutabelt och välförtjänt.

Resultatet? 3-0 till Helsingborg, med bud på fler mål.

Hos Svenska Spel gav det ett odds på 41.57 gånger pengarna… Men det skulle aldrig falla mig in att spela på en förlust för AIK, oavsett hur låga mina förväntningar är inför en match.

Nä, så se till att slicka såren nu. Rehabilitera några av de skadade spelarna,så att vi slipper fortsätta uthärda truppens uppenbara svaghet vad gäller bredd och kvalitet).

Men det lär tyvärr åtminstone dröja till efter nästa match. Skåne verkar inte vara ”vår” melodi i år och Trelleborg borta lär vara en minst lika tuff motståndare som Malmö FF och Helsingborg varit hemma.

Jag hade faktiskt tänkt göra det tidigare. Gnälla på Gnaget. Men vem är jag att gnälla efter oväntade segrar i seriens två första matcher?

Tre saker har trots allt varit väldigt tydliga under inledningen av årets allsvenska, AIK har 1) kört hårt, tempofyllt och spelat högt, 2) de har haft flyt och varit extremt effektiva och 3) de har tyvärr inte haft några som helst avslut eller anfallsspel att tala om.

Förutom att avsaknaden av tempo, flyt och effektivitet gjorde sig det svaga anfallet extremt tydligt och uppenbart i kvällens match mot Malmö FF. Obolo är fortfarande extremt överskattad och Thorstensson alldeles för klen. Men de kämpade, tillsammans med resten av laget, faktiskt på ganska bra, och så mycket de kan, även om mängden av individuella misstag var under all kritik.

Malmö FF är trots allt ett bra lag. Inget snack om saken. De vann även fast oavgjort hade varit ett mer rättvist resultat. Men om seger tvingats tilldelas någon så hade de varit tjockast i vågskålen. AIK:s flyt lyste som sagt med sin frånvarade…

Jag är trots allt överraskad av att AIK lyckats överträffa mina förväntningar och skrapa sex poäng efter tre spelade omgångar. Sett till lag, klubbens miserabla ekonomi, den orutinerade tränaren Stahre (hans agerande i kväll var under all kritik) etc. så måste ändå ett kliv upp från förra årets femteplats anses som positivt och fullt tillräckligt. AIK är trots allt miltals från att vara en guldkandidat i år, precis som alla andra år de senaste 60-70 åren…

Nästa match är borta mot BP på deras ”grusplan” i Grimsta. Kan sluta i princip hur som helst.

Så är fotbollssäsongen igång och hockeyn nästintill avslutad.

Fotbollsgrabbarna inledde årets Allsvenska med något så ovanligt som en seger, efter ett kalasmål av Özkan – hoppas karln inte råkar ut för skador igen! Det måste vara fem-sex år sedan AIK vann en premiär.

Hockeygänget gick det sämre för. Kvällens vinna-eller-försvinna-match, den näst sista på säsongen, mot SSK gick åt fanders. Därmed får vi fortsätta vänta på en comeback i Elitserien. Fast det är vi ju vana vid numera.

De höll tyvärr inte riktigt måttet i Kvalserien till Elitserien. Men laget är ungt och på tillväxt. De saknar rutin från matcher i såna här sammanhang. Förhoppningsvis förblir truppen intakt inför ett nytt försök nästa säsong.

Längtan efter årets Allsvenska har varit betydligt mer beskedlig än vanligt. Kanske det beror på avsaknaden av säsongskort i år, eller så är det på grund av de två senaste årens magra resultat.

Inga spektakulära nyförvärningar har gjorts eftersom klubbkassan är tunn. Exempelvis gick Wilton till Malmö FF istället för att återvända till AIK där han hör hemma – de hade inte råd. När Wilton såldes sommaren 2007 skickade de också guldchansen all världens väg, laget tappade totalt i fart och effektivitet – en riktig moraldödare. En spelare av Wiltons kaliber skulle verkligen behövas för att spetsa till årets trupp.

Jag vet inte riktigt vad jag ska förvänta mig från AIK fotboll i år. De har helt klart potential att haka på i toppen, men jag tvivlar starkt på att de håller hela vägen.

Gårdagens match mot Halmstad var i alla fall stabil och det känns ruskigt bra att de fått inleda serien med tre sköna poäng. Den skakiga premiären är därmed avklarat och med bättre planer kommer förhoppningsvis också bättre spel.