I dag jobbade jag första dagen efter fyra veckors semester. Jag vet inte om det var en bra eller dålig känsla att gå dit utan att att lida av den normala jobbångesten. Eftersom jag tvingats jobba sju–åtta dagar fördelat på tre av mina fyra semesterveckor så kändes det inte riktigt som att jag haft någon semester. Vilket ju är mindre bra…
När jag varit ledig har vi i alla fall haft det riktigt bra.
Vi har genomlevt vädersverige i ett nötskal med fantastiskt sommarväder jämnt fördelat med det vanliga regnrusket. Man får trots allt vara tacksam för det förstnämnda.
Utöver vår makalöst härliga vecka på västkusten så har vi mest varit hemma. Badat, promenerat, grillat, träffat vänner och åkt på utflykter till bland annat Trosa och Parken Zoo. Och jag jobbat.
Det enda andra minuset var att vi utöver, och på grund av vädret, ställde in några dagar i en stuga i Ludvika-trakten. En mysig en som vi sett fram emot, med privat brygga och strand hundra meter bort.
När man är hemma istället blir det lätt att tiden rullar på och dagarna flyter ihop. Men hemmavistelsen möjliggjorde åtminstone det motvilligt påtvingade men nödvändiga arbetet. Jag får ta igen den förlorade semestern med en vecka i höst istället.
På semestern har jag också lyckats ägna lite tid åt den årliga semesterlyxen. Bokläsning. Jag lyckas vanligtvis inte ta mig tid och ro att läsa böcker övrig tid. Väldigt dumt med tanke på hur kul det är att ha en god bok nära till hands.
Jag läste tre böcker: Stieg Larssons kriminalromaner ”Män som hatar kvinnor” och ”Flickan som lekte med elden” samt John Ajvide Lindqvists vampyrroman ”Låt den rätte komma in”.
Alla tre, som jag gillade väldigt mycket, har gemensamma nämnare som välskriven, lättilltänglig och oerhört spännande. De är också omfångsrikt personporträtterad med avvikande men tilldragande huvudpersoner.
Böckerna har också gemensamt att de filmatiserats. Larssons böcker är inte färdigställda än, men sett till svensk filmbudget och Michael Nyqvist castad som huvudpersonen ”Mikael Blomkvist” – vilket känns väldigt fel efter att ha läst böckerna – så har jag inga större förhoppningar om ett lyckat slutresultat. ”Flickan som lekte med elden” och den tredje boken ”Luftslottet som försvann” ska dessutom tydligen göras direkt för tv. Det borgar inte direkt för god kvalitet.
Men vad gäller den färdigställda Thomas Alfredsson-regisserade ”Låt den rätte komma in” – svensk premiär i höst – så är förväntningarna redan höga. Den har prisats och hyllats på filmfestivaler och premiärvisningar världen över. Enligt lösryckta recensioner ska den vara väldigt välspelad och välgjord bortsett från kattscenen som lär vara taffligt animerad.
Efter att ha smällt i mig de här böckerna ligger lässuget fortfarande kvar och drar i tarmen. Planen just nu är att försöka ge mig på att läsa lite även fast semestern är över. Larssons, tragiskt nog, sista bok ”Luftslottet som försvann” måste jag ju så klart läsa, dessutom släpps den som pocket i slutet av augusti. Ajvides resterande böcker, bland annat zombieromanen ”Hanteringen av odöda”, skulle inte heller sitta fel. Och så förstås den stora högen av övriga böcker som ligger här hemma och pockar på min uppmärksamhet.
Stieg Larsson »
John Ajvide Lindqvist »
