Jag har precis lagt ned lillpyret efter att under en stund fått njuta av när hon gosat och sovit på mage på mitt bröst. Precis som när hon var bebis. Det gäller att ta till vara det positiva som genereras av det negativa. För det kan bara betyda en sak Novalie har tid och ro ge sådan närhet. Just det. Hon är sjuk. Igen. Och har därför svårt att somna in i sin säng.
Susanne åkte på influensan för några dagar sedan och natten till idag var det Novalies tur. Båda två är snoriga, hostiga och har feber.
För Susannes del verkar eländet aldrig ta slut. Hon har det redan nog med graviditeten. Illamåendet är äntligen över men hon är trött, trött. Låga blodvärden och hormoner säger barnmorskorna till oss varje gång vi påtalar problemen. Inte heller hjälper det extra järnet hon trycker i sig särskilt mycket.
I dag fick i alla fall vi äntligen ett litet lyft. Eller åtminstone en diagnos. Det krävs tydligen miljarders påtryckningar om att något inte står rätt till innan någon agerar och tar de prover som behövs. Susanne har inte bara låga blodvärden utan också en annan brist – på grund av graviditeten – som måste medicineras för att råda bot på. Förhoppningsvis ska hennes energi äntligen få lite ny luft under sina vingar nu.
När det gäller Novalie så är det här första gången hon har hög feber. Ibland över 40 grader. Ibland ned mot 39 grader (emellanåt med hjälp av Alvedon), som verkar vara gränsen för att vakna till liv igen. Precis som så många andra barn gör hon det vi vuxna är fullkomligt oförmögna till vid samma temperatur, hon sätter nästan lika full fart på sig själv som under feberfritt tillstånd. Kutar fram och tillbaka, klättrar, pratar och kånkar grejer hit och dit.
Förutom de där annars så sparsamma mysstunderna så har hon överraskat mig totalt två gånger i dag, genom att själv ta tydliga initiativ till att pussa mig. Visst får jag pussar och kramar annars också men inte på det här sättet.
Första gången var när hon kom och satte sig bredvid mitt huvud när jag låg på golvet och läste. Plötsligt sa hon ”mmm”, lutade sig fram och gav mig en puss på munnen. Den andra gången, när jag skulle iväg till Apoteket, sprang hon emot mig samtidigt som hon sa ”mmm” ”mmm” igen. Jag behövde bara gå ned på huk för att få mig en puss ditsmackad på munnen igen
Sådana tårdrypande och kärlekssprudlande tillfällen kan man bara inte säga nej till, oavsett risken att själv bli smittad.
På grund av sjukstugan här hemma har jag varit hemma från jobbet två dagar och lär garanterat få vara det i morgon också. Men det har snarare handlat om arbetstidsförkortning än VAB eftersom jag har så mycket att göra som ingen annan kan ta över, så varje ledig stund har gått åt till jobb. Precis som nu när jag pausat för detta inlägg.
