Novalie blev 7 månader i måndags och är numer definitivt närmre sin ettårsdag än sin födelsedag…
Här lite av det som hänt den senaste månaden.
- Jag glömde nämna det när jag sammanfattade hennes sjätte månad, för redan då hade hon börjat bli rädd för dammsugaren. Hon gillar inte alls att vara med och dammsuga hängandes i bärselen, eller vara vid sidan om för den delen. Kan iofs. ha ändrats sen jag testade men gnäll och smågråt markerade tydligt att hennes inställning var som förbytt. I början av hennes levnadstid fanns det inget mer rofyllt och sövande än att hänga och dingla på magen och åka fram och tillbaka till dammsugarens oljud.
- Gillar verkligen inte heller att bli av och påklädd jobbiga plagg som måste dras över och bändas lite för att få på.
- Att bli torkad runt munnen är inte heller någon hit.
- Att saker hamnar på golvet när hon sitter i barnstolen är inte längre en tillfällighet. Hon gör det med flit. Och glädje.
- Hon vaknar, går upp och hänger med mig nästan varje morgon, fram tills jag går till jobbet. Oerhört mysigt men inte direkt effektivt.
- Bröstmjölksbajset saknas oerhört nu när hon börjat äta alltmer vanlig mat… framförallt när hon, som de senaste dagarna, har fått nåt kajko på kistan och skiter konstant. Lyckligtvis mår hon i övrigt precis som den prinsessa hon är.
- Sen hon började få fart på krypandet så är allt hon inte får röra givetvis det mest spännande. Sladdar, tidningsställ och öppna spisen. Den sistnämnda är ju hur häftig som helst att krypa in i. Allt som är långt, smalt och sladdrigt verkar hon ha en extra förkärlek för, som mina hörlurssladdar. Jag var runt på lite leksaksaffärer i förra veckan för att hitta en gummiorm eller liknande men utan lycka. Tips på var jag kan hitta en? Förutom Skansen?
- Vad gäller krypandet så handlar det fortfarande mer om att kräla. Hon är inte uppe på alla fyra än men stilen finslipad och effektiv. Hon drar sig fram med högerarmen och trycker ifrån med vänsterbenet.
- Hon har i princip helt slutat amma dagtid. Sånt har hon inte tid till.
- Förra onsdagen lutade hon sig för första gången tydligt från Susannes famn mot min när jag kom hem från jobbet. Hon är ju alltid superglad när jag kommer men det här gav mitt blödiga hjärta en extra liten kick.
- Å andra sidan knuffar hon undan en om man stör eller är i vägen.
- Tycker återigen det är askul att göra pruttljud med munnen. Vi tror att hon gillar att härma sig själv för hennes stjärt har en förmåga att ganska ofta producera desamma.
- Hon är fortfarande avvaktande till nya bekantskaper. Vänder sig upp och kollar av oss och vår reaktion först. Detsamma gäller om hon slår sig lite. Det är egentligen sjukt coolt hur mycket hon förlitar sig på oss. Vi är verkligen hennes allt. Surläppen har annars hållt sig tillbaka, det är nog mest när hon är nyvaken och någon främling står inför henne som hon reagerar. Närmandet måste få ske i hennes tempo och när hon är redo.
I dag – som för övrigt är hennes första namnsdag, för Wiktoria, som hon och Susanne båda har som andranamn efter Susannes farmor – så lyckades hon för första gången vända sig från rygg till mage i spjälsängen. Hon har inte varit så duktig på att vända sig till mage tidigare så det har alltid varit ganska säkert att lägga henne på rygg om man velat ha koll på var hon är. Men nu är det kört.
För att verkligen bevisa att det var något nytt hon fått kontroll över så vände hon sig ytterligare två gånger i sängen innan vi tog upp henne.
Hela dagen har hon fortsatt att vända sig från rygg till mage, skrattar nöjt gör hon också. Så nu har vi motvilligt fått sänka madrassen i spjälsängen – det är ju så skönt att slippa luta sig ned.
Att en ny era – framförallt vid läggning – har börjat, fick vi nyss erfara. Varje gång vi fått gå in till henne för att hon vaknat till eller inte vill sova så har hon, just det, legat på mage.
Nu kan vi bara förlita oss på var hon är om vi sätter henne ned för än så länge tar hon sig inte ned på mage från sittande läge. Än så länge.
