Den första helgen i april spenderade i Milano tillsammans med grabbgänget – eller snarare gubbgänget.

Huvudsyftet med resan till Milano var att se det stora fotbollsderbyt mellan Milan och Inter på San Siro. Tyvärr blev det inget av med det. Bara några veckor före avfärd ändrade Berlusconi & Co biljettreglerna inför matchen, för att stänga ute utlänningar/fotbollsturister och därmed ge plats åt milaneserna. Så när vår Milano-kontakt skulle lösa ut våra fenomenala platser krävdes, utöver passuppgifter, även medlemsskap i föreningen. Det sistnämnda var ju inget vi hade, och Milan tillät inte heller att man skaffade ett i samband med biljettköpet.

Eftersom flygbiljetterna redan var lösta, så reste vi självklart i alla fall.

Väderprognoserna skvallrade om sol och runt 20 grader, istället fick istället sommar och 25 grader så fredagen, den första dagen av tre, fokuserade vi på att njuta av just värmen och kall dryck till det.

Efter att vi checkat in på hotellet – vi bodde intill mäktiga Milano Centrale – gav vi oss genast iväg mot city. På vägen dit stannade vi på ett lunchcafé för att äta, men istället för att gå vidare efter maten blev vi sittande där resten av dagen, lapandes sol och öl. Kanske resans bästa stund, med full avslappning, skratt, snack, och inga som helst måsten.

På lördagen tog vi tåget till Bergamo, för att åtminstone fånga känslan italiensk fotboll och tifosi. Vi såg topplaget i Serie B, Atalanta, möta bottenlaget i ligan, Triestina och hann både före och efter matchen också ta del av den vackra staden.

Söndagen ägnade vi åt turistande i centrala Milano, med katedralen Duomo som ett självklart mål. Annars gick vi mest runt, tittade på folk, byggnader, sportbilar och skyltfönster. Vi brydde oss inte så mycket om shopping utan stannade mest för att äta eller dricka.

Apropå folk så kryllade Milano av svenskar den här helgen, varav många, liksom vi, blivit utan biljett. Att ”spotta” svenskar i Milano är tyvärr inga problem. De flesta klär sig som skit, samtidigt som det är svårt att konkurrera med just den här lokalbefolkningen oavsett vad man bär. Men shorts och linne i Milano? Kom igen nu.

På kvällarna hängde vi på, eller i närheten av, Corso Como. Framförallt middagen på Torre di Pisa var vi extra nöjda med.

Sammantaget en mycket lyckad resa, missade matchen till trots.

Milano som stad är kanske inte så mycket att hänga upp sig på, såvida du inte gillar shopping, men även där kan man självklart få sig en fullt tillfredsställande dos av den italienska mat- och dryckeskulturen. Framförallt fick vi njuta av att ha kul tillsammans, något som sker allt för sällan i dessa småbarnstider.

» Här ser du fler bilder, och några videoklipp, från resan.

Igår kom vi hem igen efter vår härliga vintersemester i norr.

Eftersom den andra visningen av vår lägenhet skulle hållas senare på kvällen så dödade vi tid genom att i tur och ordning besöka IKEA Barkarby, vårt nya radhus i Beckomberga (som det byggs på för fullt – återkommer med bilder) och Vällingby Centrum (vilken förändring det genomgått!).

Själva semestern inledde vi med att först köra till Sälen där mamma och Ronald hyrt en stor stuga i fyra nätter.

Trots, eller kanske tack vare, att det snöade mest hela tiden – bortsett från den dag då jag och Ronald åkte skidor på Högfjället och i Lindvallen – så njöt vi oerhört av miljö- och klimatombytet.

Förutom skidåkningen hann vi också med en hel del lek och bus i snön med Novalie, utflykter och promenader, ”Män som hatar kvinnor” (bättre än väntat) på Högfjällshotellets biograf, goda middagar hemma (bl a favoriten rådjurssadel) och ute (på Gammelgården – bara jag och Susanne – och Olarsgården).

Därefter fortsatte vi till Susannes hemstad Östersund. Vi fikade hos Novalies gammelmorfar (enda kvarvarande från den generationen) som träffade henne för första gången. Vi gick ut och åt på barnvänliga, enkla och goda restauranger, strosade runt i Östersund, träffade vänner till Susanne i Vinterparken samt åkte en tur till vackra Frösön där Susanne växte upp.

Efter två nätter där på Hotell Emma fortsatte tillbaka söderut och stannade två nätter hos svärfar med sambo i Sörfjolsta utanför Sundsvall. De gav oss bästa tänkbara mottagande och såg också till att Susannes födelsedag firades som sig bör. Svåger dök dessutom upp på ett överraskningsbesök.

Novalie, som älskar hundar, fokuserade främst på jack russelln Martin som konstant skulle matas och överösas av pussar. Även här fick hon också chansen att leka runt i det ständigt snöande vinterlandskapet.

Stort tack till alla generösa och underbara familjemedlemmar som förgyllde vår vecka!

PS. Orkade bara inkludera en bild i inlägget. Återkommer när fler lagts upp på Flickr, där det sedan tidigare finns några i mobilbloggen. DS.

Snart åker vi iväg med hyrbil på en åttadagars-semester till, i tur och ordning, Sälen, Östersund och Sörfjolsta (utanför Sundsvall).

Vi ska njuta fjället och därefter hälsa på vänner och farfar till Susanne i Östersund. På vägen hem stannar vi ett par nätter och firar Susannes födelsedag hos svärfar.

Det sista är nu fixat inför visningarna nästa helg. Vi kommer hem först på kvällen efter den andra visningen. Skönt att hålla sig undan.

Nu har vi gjort allt vi kan, så nu är det upp till potentiella köpare att förhoppningsvis hålla huggsexa om lägenheten. Håll tummarna!

Här är annonsen för lägenheten igen »

Jag är tillbaka i Canary Wharf igen. Åkte direkt till webbyrån Sapients kontor efter att ha landat på London City Airport tidigare ikväll. Efter några timmars jobb har jag precis lyckats checka in på hotellet som Ryan Einmarson.

Förbokningen av mitt rum är upprinnelsen till något som måste vara den absolut märkligaste feltolkningen av mitt namn, både för- som efternamn. Okej, jag vill minnas att jag har ett diplom från en skidtävling jag vann i slovenska alperna som tonåring; Bman Enarsen eller nåt liknande.

Det blir en riktigt kort London-visit den här gången. Jobbar vidare på kontoret i morgon innan jag flyger hem på kvällen igen.

Sitter på ett hotellrum i Canary Wharf i London utan att kunna somna.

En hastigt inplanerad resa tog mig hit tidigare ikväll för ett par dagars arbete. Webbyrån jag jobbar med har ett kontor här, som stora delar av arbetsteamet för tillfället förflyttat sig till.

No pleasure, just business.

Till slut har jag lyckats gå igenom, tagga och ladda upp alla Miami och New York-bilder till Flickr – än så länge helt oredigerade.

Det blev ”bara” 818 stycken, så jag behöver nog gå igenom dem en vända till. Ovan några som både visar folket och den fantastiska miljön (inte miljömiljön alltså…).

Några bilder har t o m redan blivit publicerade externt tack vare Creative Commons-licensen – på Schmap.com och NowPublic.com. Inget stort, men ändå kul!

Längtar jag tillbaka? Japp!

Flickr: Miami och New York »

Julen hos svärfar med sambo blev precis lika bra som väntat. Trevligt sällskap, långa diskussioner, mängder av mat och dryck, tomten, klappar och framförallt kyla och snö. Stort tack för er generositet och för att ni tagit hand om oss så väl!

Det visade sig att Novalie inte tyckte det var lika kul med pulka som när hon åkte det för första gången här hemma. Inte så konstigt ändå med tanke på alla ytor hon kunde springa fritt på. Kors och tvärs, fram och tillbaka, stanna upp och vispa lite i snön, och så fortsätta vidare.

När hon inte sprang längs den snöklädda marken sprang hon runt i svärfars hus (hon går förresten aldrig, springer bara) med Jack Russell-terriern Martin hack i häl. De gillade och respekterade varandra på beundransvärt fint sätt.

Vart än Novalie gick (jag menar sprang), gick också Martin, och de lekte från morgon (hennes första ord var alltid ”vaff vaff”) till kväll. Novalie ändrade dessutom ton till ett bebisliknande språk när hon talade till honom. Gulligt!

Tomten var inte helt oväntat någon hit för Novalie. Hon började gråta direkt men kom så småningom av sig och la större vikt på julkapparna.

Bubblorna i jacuzzin skrämde också slag på henne när jag drog igång dem under vårt gemensamma bad. Men jag förstår henne, så som de lät och mullrade.

Själv körde jag hyrbilen både upp och hem igen. Resorna gick smidigt och trafiken var inte alltför våldsam.

Jag trodde i och för sig inte att jag skulle fixa hemresan eftersom mitt knä svullnade, blev rött och började smärta samma kväll vi som kom upp. Det har hållt i sig sedan dess och gör fortfarande riktigt ont. Men det värsta hade lagt sig tillräckligt – går inte heller längre som en halt – för att jag skulle kunna ta hand om hemresan i dag.

Jag vet inte riktigt vad det kan bero på – antagligen någon form av inflammation. Ger det inte med sig till på måndag så får nog husläkaren sig ett besök.

Susannes illamående, på grund av graviditeten, har till slut börjat ge med sig – bortsett från ett bakslag i kväll. Så dags när hon till slut får avlastning med Novalie dygnet runt istället för bara kvällar och helger.

I över tre månader har hon kämpat och lidit av ett illamående värre än det som var så eländigt när hon hade Novalie i magen.

Det går knappt att föreställa sig hur tufft det är att må som hon gjort – i princip dygnet runt under så lång tid. Bara en timmas illamående kan vara nog så outhärdligt.

Du är en sann hjälte min älskling!

Om ett par timmar kör vi en hyrbil upp till svärfars gård i Sörfjolsta (Sundsvallstrakterna). Där kommer vi spendera några dagar med trevligt umgänge, traditioner (kanske en tomte?) och god mat – precis som det ska vara.

Bortsett från detta har vi också sett fram emot att få en vit jul. Att få låta Novalie åka pulka och lattja runt i snön.

Just pulkåkning är något som hon gillar skarpt. Men den, som vanligt, tama vintern har hittills bara gett henne ett par chanser till detta.

God jul!

De sista dagarna i New York var toppen, dessutom soliga och varma. Efter avslutningen på mässan hängde jag och Fredde – Christopher åkte en sväng till Montreal – både på fredagskvällen och hela lördagen i SoHo med undantag för en sväng till Chinatown, Ground Zero och Battery Park (varifrån vi såg frihetsgudinnan på behörigt avstånd).

I SoHo knatade vi Broadway upp och ned samt gjorde avstickare in på parallell- och sidogatorna där alla häftiga småbutiker och märkesbutiker ligger. Vi shoppade bland annat kläder på den übercoola japanska klädaffären ”UNIQLO” – varför finns inte den i Sverige?

Vi var in i x antal sneakerbutiker, Fredde handlade till sig och jag till Novalie. Jag handlade öht mest till Novalie och lite till Susanne. Utbudet var obegränsat.

På fredagkvällen käkade vi gott – åtminstone jag med min tonfisk – på eco-restaurangen ”Spring Street Natural” i SoHo och gick därefter runt bland allt folk och alla aktiviteter på gatufestivalen ”The Feast of San Gennaro” i Little Italy.

På lördagskvällen mötte vi upp Nicke som tog oss till den enormt schysta och, på alla sätt och vis, goda restaurangen ”PUBLIC”. Därefter jagade vi taxi i tusen år innan vi tog oss upp till Meatpacking för att gå på nattklubben på taket till ”Hotel Gansevoort”. Tyvärr kom vi ditt för sent och kom inte in – inga damer i vårt sällskap… Så vi gjorde kväll istället och vaknade pigga och fräscha på söndagsmorgonen. Innan vi for hem tog vi en sväng till förbi Time Square. Kul att se platsen dagtid också.

Hemresan med direktflyg med SAS gick smidigt och vi kom hem tidigare än utsatt. Tyvärr sov jag inget över huvudtaget på planet – vilket Kristian Luuk och Carina Berg verkade göra ett par rader bakom oss – och orkade inte mer än fram till eftermiddagen på jobbet innan jag tog mig hem för att sova ett par timmar. Efter en hel natts god sömn verkar jag ha överkommit jetlaggen snabbt och smidigt.

Allt som allt en suverän och givande resa både jobbmässigt och privat. Men nu är det underbart skönt att vara hemma hos tjejerna igen, lite mer än en vecka borta från dem var för lång tid.

UNIQLO »
The Feast of San Gennaro »
PUBLIC
Spring Street Natural »

Jag återkommer med bilder – det blev ca 800 st… Tyvärr glömde jag att ändra klockslaget på kameran så de är alla stämplade med svensk tid. Någon som vet hur man kan batcha om tiden på alla bilder på ett enkelt och snabbt sätt?

Dag 2 på expot var riktigt bra med flertalet intressanta föreläsningar. Framförallt det som handlade om kundservice, som lämpligt nog fokuserade en del på det amerikanska telekombolaget Comcast. Pannan glödde och anteckningsblocket brann när Lane Becker från Get Satisfaction plöjde igenom goda och dåliga exempel inom ämnet ”Customer Service is the new Marketing”:

Annat intressant vi såg var bland annat ”Viral Marketing 2.0″, ”Design for Sign-up” (det är inte formuläret som är problemet problemet att lösa utan användarens motivation) och Web Analytics 2.0.

Efteråt tog vi tunnelbanan upp mot Central Park och gick söder ut längs 5th Avenue, kollade på folk i affärer som mäktiga Apple Store och Nike Town.

Efter ett pitstop på T.G.I. och lång jakt efter taxi – jag har aldrig någonsin sett så många upptagna taxibilar – tog vi oss till SoHo där vi mötte upp vår kompis och gamla kollega Niklas – som bor och jobbar i New York – på restaurangen ”The Stanton Social”. Ytterligare en gammal kollega, Henke, som också är här för expot, slöt upp strax därefter med sina kollegor. Vi käkade ostron och en mängd andra goda små tapasliknande rätter, som främst var av asiatisk karaktär.

I morse klev vi trötta upp tidigt och åkte upp i Empire State Building. Vädret var perfekt för att ovanifrån häpnas över stadens hisnande storlek och massiva gatu- och byggnadsstruktur.

På expot såg vi bland annat föreläsningarna ”Man versus machine” och ”Designing for the Internet(s) of the future”.

Vi jobbade sen ett par timmar innan vi gav oss ut på stan igen. Vi gick längs med Broadway till Union Square. Gick på den stora sportaffären Paragon Sports men hade ingen större jaktlycka efter löparskor och regn/skalkläder. En NY Yankees-keps införskaffades i alla fall.

På Union Square passerade plötsligt Julia Roberts oss tillsammans med en väninna. Jag som konstant haft kameran fastklistrad i högerhanden hade givetvis packat ned den i väskan just då…

Vi käkade god mat på ”Heartland Brewery”, ett halvruffigt Kvarnen-liknande hak med eget färsköl. Trötta tog vi tidig hemgång kort därefter. Men jag kunde inte somna så nu, efter ett avsnitt av ”Prison Break”, sitter jag här och skriver istället.

Jag är givetvis fortfarande kär i New York och fascineras ständigt av stadens storlek och puls – var håller förresten alla barn och gamla hus? Inte på Manhattan i alla fall.

Men samtidigt som jag njuter i fulla drag av att få vara här och jobba på dagarna och njuta av staden på kvällarna, så längtar jag hem till min underbara familj. Hade det inte varit för Skype hade jag nog suttit här och lipat lite nu.

I morgon blir det fullt ös på Expots sista dag och därefter shopping i SoHo och/eller en titt på Ground Zero samt frihetsgudinnan från Battery Park.

Get Satisfaction »
Comcast »
Web 2.0 Expo »
Apple Store 5th Avenue »
The Stanton Social
Heartland Brewery »
Skype »