Jag kan ingenting om hundar men har förstått att många raser i stor utsträckning har avlats fram för att tillfredställa våra egna ideal om vad som är en bra, renrasig och framförallt vacker hund.
Enligt den fascinerande, och samtidigt oerhört skrämmande, brittiska dokumentären ”Ett renrasigt helvete”, som visades i Dokument utifrån på SVT i förra veckan, så är det betydligt värre än så. Avling och inavel förstör och muterar hundarna till den milda grad att många därmed också lider av vidriga genetiska hälsoproblem.
Ett exempel var rasen Rhodesian Ridgeback som har en ridge (rand/ås) på ryggen som sitt kännetecken. Vad många inte vet är att det i själva verket är en missbildning. Men istället anses hunden vara missbildad om den saknar ridge. Då kan den heller inte kallas Ridgeback.
Ridgen kan medföra problem som hål i kroppen som lätt infekteras. Men när en hund föds utan ridge så avlivas den ofta istället, för att inte föra ”missbildningen” vidare. Trots att de utan ridge är friskare och mer ”felfria” än de med.
Jag påmindes om detta på bussen idag när en ung kvinna pratade med en äldre om sin vackra gamla Rhodesian Ridgeback-tik som satt intill. Hon skröt om att tiken var tolv år gammal och fortfarande pigg. Att hennes far och morfar båda levde till de var 16 år gamla, och att hon förhoppningsvis skulle leva några år till hon med.
På frågan om tiken använts till avling fick den äldre kvinnan genast det självklara svaret att nej, den unga kvinnan pekade på ridgen, hon har en defekt ridge och steriliserades som ung. ”Missbildningen” bestod i det här fallet av att ridgen inte var hel, utan ett par decimeter saknades på dess mitt…
Men ok, hon räddade i alla fall livet på den.
Läs mer »
Titta på dokumentären »
Inga liknande inlägg.
