Varför går så många artister och skådisar och dör en alldeles för tidig död? Varför lever de så tragiska liv? Varför är de så ensamma?
Just Michael Jacksons bortgång kändes både väntad och oväntad. Han var ju på väg tillbaka, väl?
Jag önskar så att jag hade lyckats se honom live – lyckligt ovetande om pedofilimisstankar och annat skräp. Hans musik är, och förblir, omöjlig att låta bli att lyssna på.
