Nu har jag checkat ut från jobbet. Min frånvarohanterare säger ”Jag är på föräldraledighet, åter den 1 december”.

Pappa på heltid. I ett halvår.

Det är du och jag nu min älskade Nataniel.

I dag var jag och Susanne på Novalies första dagis-utvecklingssamtal. Även fast hon, precis som många andra tvååringar, fortfarande lever ett ganska bekymmersfritt liv så är det inte annat än att man blir lite stolt när ens dotter får följande omdömen.

• Glad
• Påhittig
• Initiativrik
• Leker lika bra själv som med andra
• Nyfiken
• Orädd
• Envis

Vid middagsbordet:
- Har du längtat efter mig i dag Novalie? Frågar mamma.
- Nej, jag har längtat efter pappa! Säger Novalie och klappar mig på armen.

”The Mommy Hook” är en bra grej som jag, pappa, efterfrågat och som mamma förvisso hittade åt mig. Med dess hjälp får jag avlastningshjälp med matkassarna när jag, vår dotter och vagnen går och handlar.

Jag kan inte för mitt liv förstå varför den ska heta just ”The Mommy Hook”? Är det för att det bara är mammor som går och drar vagn? Är det bara mammor som går och handlar? Eller är det för att mina fördomar om USA – varifrån företaget bakom den kommer – och familjeförhållanden stämmer så väl?

Extra konstigt blir det när företaget bakom produkten heter ”Mom, Dad and Baby”. Men var kommer Dad in i bilden när man säljer en produkt med det idiotiska namnet? Jo – fler fördomar – för att då säljer det bättre, i USA i alla fall.

Vi har varit:

På Skansen. Lite för tidigt så vi får snart gå dit igen. Lill-Skansen hade inte öppnat än och björnungarna – som jag tror ska finnas där – syntes inte till.

Skandinaviska djur i all ära men Skansen var roligare när jag själv var liten. Flamingos (redan i entrén), apberg, isbjörnar och elefanter är snäppet coolare än vad som erbjuds i dag.

I Kungsträdgården och kollat på körsbärsträden som blommar. Alltid lika vackert.

Runt på Djurgården ett par gånger, bland annat i Rosendals Trädgård med Magnus och Uma. Bra lekplats och härliga ytor att kuta runt på.

I flertalet lekparker förstås. Ovan i Luxparken och Kronobergsparken.

På Andy’s ekland i Sickla. Stort, bra, lugnt (en vardag tidigt i veckan passade perfekt) och kul!

I Marabouparken i Sundbyberg med besökande faster Pernilla. Den var mindre än, och inte lika fin, som väntat. Men lär bli bättre till sommaren då Novalie också kan bada i den flådiga, och stora, plaskdammen.

I Gustavsberg, på grillmiddag hos pappa, där Novalie träffade sina tre fastrar samtidigt. Det är väldigt ovanligt att vi alla är samlade, eftersom de två yngsta är mina halvsystrar och vi inte heller bor i Stockholm allihopa (men snart så…).

Skansen »
Rosendals Trädgård »
Luxparken »
Andy’s lekland »

… gick självklart inte riktigt som planerat.

Den slutade åtminstone som den skulle börjat när jag och Novalie äntligen fick ta oss en tur till parkleken Kronis för lite lattjolajban tidigare idag. Däremot blev vi hemma igår – även från middagsbjudningen vi sett fram emot – liksom som övriga dagar den här veckan.

Efter att ha duckat från den senaste månadens influensa och förkylningar som härjat här hemma, så åkte givetvis jag själv ut för en rejäl förkylning på min första pappalediga dag. Som brukligt, så börjar virusen härja fritt i min kropp så fort arbetsstressen lägger sig och jag slappnar av lite grann.

Av inplanerat besök på båtmässa (= stora ytor för Novalie att springa runt på och fint för mig att titta på) och Elsa Beskows värld på Junibacken blev det därför heller inget. Kanske lika bra med tanke på att Novalie också dragits med en förkylning.

Veckan har alltså varken varit särskilt kul eller innehållsrik vare sig för mig eller Novalie. Visst, en del böcker och bus har det väl blivit här hemma ändå. Men det är långt ifrån tillräckligt för vår sprallis som snart briserar fullständigt av understimulans.

Det ska vi därför råda rejäl bot på under nästa vecka och äntligen, på riktigt, få njuta av gemensam tid, även om den tyvärr också måste kombineras med en del slit och fix här hemma.

I mitten av mars ska lägenheten plåtas och därefter annonseras ut till försäljning. Visning hålls i ett par veckor senare – samtidigt som vi befinner oss på tryggt avstånd i Sälenfjällen. Förhoppningsvis får miljöombytet oss att slappna av något från den nervpärs som väntar…

Vi håller tummarna för att vi får fortsätta prisa, och sälja till ett bra pris tack vare, räntesänkningar och en fortsatt stillsam tillväxt av tillgängliga objekt.

Susannes graviditet rullar på utan att jag själv riktigt hänger med. Hon är redan i vecka 25 och magen har plötsligt expanderat något enormt – nu något över medelkurvan.

När Novalie låg där blev jag helt uppslukad av graviditeten och hur den utvecklades. Nu när hon är ute upptar hon merparten av fokus – istället för den lilla Korven som får leva sitt liv i magen ganska ostört.

Det är klart att jag tar chansen och känner på sparkarna när de delas ut. Att jag tar på, pussar på och pratar med magen. Men inte lika ofta som förra gången. Inte på samma sätt. Jag har ju varit med om det här förr. Jag har redan ett barn – och med det en massa rutin.

Lyckligtvis oroar jag mig inte för att Korven inte kommer få den uppmärksamhet h*n förtjänar när h*n väl är ute. Mängder! För glad och förväntansfull, det är jag!

Kaskaderna, klädbytena, tvättarna, svabbningarna etc. etc. fortsatte under torsdagen förra veckan. Efter en relativt jobbig kväll och natt så kräktes Novalie sista gången runt lunchtid i fredags.

Tyvärr fortsatte pärsen för Novalie i en andra våg, den andra vägen. Så klädbyten, byte av sängkläder, tvättar och duschningar fortsatte under helgen. Först i dag (läs måndag) har hon börjat stablisera sig och i princip helt återfått sin gamla vanliga energi, glädje och lekfullhet.

Hon har varit så beundransvärt tapper sett till hur omtumlande det här varit både för henne och oss. Vår lilla kämpe.

Men det har inte bara varit av ondo. Sjukdomen och Novalies orkeslöshet gjorde att hon inget hellre ville än att ha, och vara i, vår närhet. Bar vi inte runt henne hängandes med huvudet mot hals eller axel, så låg hon långa stunder i soffan på min mage och i min famn. Gosade, vilade, mös och läste böcker.

Något vi inte upplevt sen spädbarnsåldern. Hon har ju inte tid med sånt annars. Det finns liksom inte på kartan när livet har så mycket annat att erbjuda och kunna ägna sig åt. Vilket tydligt bevisats nu när hon är i farten igen.

Visst är hon go mot oss – på sitt sätt. Hon pussas och kramas och visar ömhet, men allt gos av den kalibern är borta lika plötsligt som det fanns där.

Vi klarade oss sånär utan blesyrrer. Eller jag rättare sagt, för Susanne klarade sig helt och hållet. Min mage rasade däremot i lördags morse, och jag med den.

Lyckligtvis var jag tillbaka i matchen igen redan på söndag morgon, och utan problem gå till jobbet idag (läs måndag igen) och resa till London tidigare ikväll.

Antingen berodde det på faktumet att jag var den som mer närgånget tog hand om det Novalie ofrivilligt lämnade ifrån sig. Eller så var det på grund att jag var sämre än Susanne på att knapra hela vitpepparkorn (= jag som egentligen bara är klenare än henne). Så tack för tipset om vitpepparn Erica. Det kan ju faktiskt varit den som gjorde skillnaden och höll oss borta från kräkandet.

I kväll har vi fått känna på småbarnslivet på riktigt när Novalie blev magsjuk för första gången. Förmodligen blev hon smittad med något på öppna förskolan igår. Vet inte om det är vinterkräksjukan, hon är inte febrig i alla fall.

Stackarn är helt slut nu och somnar inte riktigt. Hon är ömklig som aldrig förr och det sliter verkligen i hjärtat att behöva se henne lida så. Hon får ju inte behålla något alls. Men kaskaderna har i alla fall minimerats till vändande trafik för den lilla vätska hon får i sig… och där fick jag springa in till henne och ta emot hennes åttone kräka för kvällen – på min axel…

Hittills har kräkset inneburit:

• Svabbning av fem golvytor och tre dörrar/garderobsdörrar
• Två hinktömningar
• Ett byte av sängkläder i Novalies säng
• Ett byte av sängkläder i vår säng (kräkset flög över min axel och landade i vår säng…)
• Ett helt klädbyte och två byten av t-shirts för mig
• Ett helt klädbyte för Susanne
• Ett helt klädbyte och fem byten av t-shirts/pyjamas för Novalie
• Tre tvättmaskiner och två på vänt till i morgon bitti
• Två duschar för Novalie
• Två duschar för mig
• En dusch för Susanne
• Ett antal tvättningar av oss alla tre

Puh. Inget flyt direkt. Och än lär det väl inte vara över…

Jag hade fel. Det var ju inte möjkpaketet med Måns som får Novalie att säga pappa, utan paketet med Bounce-dansaren Fredrik ”Benke” Rydman.

Det kan jag förstå lite bättre. Han gömmer sig ju dessutom under en keps.

Eller kan det vara så att Novalie känner till något om min papparoll som inte jag gör. Haha, nä, förmodligen är det bara önsketänkande från hennes sida.

Edit: Fel igen. I dag var det Måns på paketet och visst sa Novalie ”pappa” när hon såg det också. Iofs. kallar hon också både papper och potta för pappa, så snart är väl allt = pappa.