I helgen åkte vi bil själva med Novalie för första gången, tidigare ett par gånger med farfar. Vi tog oss bl a till IKEA som äntligen fått in spjälsängen som vi velat ha. Den har varit slut på grund av leverasproblem ända sen i våras då de bytte mått på alla sina sängar för det lilla folket. EU-anpassning, tydligen. Våra grannar som inte kunde vänta lika länge som oss gav till slut upp och köpte sin från en annan affär – vars innehavare glatt hade konstaterat att deras försäljning av spjälsängar plötsligt skjutit i höjden. Totalt ovetandes om vilka sjuka marknadsandelar IKEA har inom vissa områden, exempelvis spjälsängar.
Snart ska ”Gullivern” invigas av dottern min, som ligger här bredvid, sprattlande av övertrötthet och vilt sugande på nappen. Hoppas att hennes fantastiska sovrutin inte störs alltför mycket av flytten från barnvagn till säng.
Hennes första vecka som tvåmånadersbebis har annars präglats av att den alltmer följsamma och fokuserande blicken plötsligt fastnat för saker och mönster. Tv:n är spännande, men leksaken och mjukisfiskarna som hänger ovanför skötbordet är allra bäst. De har bidragit till en helt ny dimension av den glädjestund hon, märkligt nog och sen ett tag tillbaka, tycker att det är att ligga där. Hoppla vad kul! Smågnället på kvällskvisten formligen tjuter – ta mig till skötbordet pappa så blir allt genast bra igen! När Amazon sen behagar leverera babygymmet vi beställt lär hon explodera av lycka.
Justja, när hon blir ledsen och ömklig skjuter hon fram samma ”surunderläpp” som jag sett mig själv göra som liten. Alltid nåt, för det som i början var så bisarrt likt mig utseendemässigt börjar – lyckligtvis trots allt – mer och mer formas efter hennes vackra mor.
Update: Ny säng = ingen skillnad. I natt sov hon, precis som vanligt, ca 8 h sträck innan hon vaknade för blöjbyte och amning för att därefter, precis som vanligt, somna in igen.
