Till slut kommer här en sammanställning av Novalies sista månad fram till ettårsdagen. En månad med framsteg som sång, dans och fritt stående.
Det har alltså passerat ett helt år sedan den dag hon tog sin numera självklara plats i våra liv. Att det har gått fort råder det inga tvivel om. När jag tittar på kollaget ovanför som visar hennes utveckling månad för månad blir det än mer uppenbart. Den lilla bebben är ingen bebbe längre! Det definitiva avskedet till bebislivet tog hon för några dagar sedan när hon började gå. Hur stort som helst!
Tidigare sammanställningar:
Dag ett
En vecka »
Två veckor »
Tre veckor »
Fyra veckor »
Sex veckor »
Sju veckor »
Två månader »
Tre månader 1 och 2 »
Fyra månader »
Fem månader »
Sex månader »
Sju månader »
Åtta månader »
Nio månader »
Tio månader »
Elva månader »
Och här sammanställningen för den tolfte månaden i Novalies liv:
- Vi förvånas fortfarande över hur oöm hon är i håret trots de tossiga tovorna i nacken. Kammar/borstar det utan större problem efter varje bad.
- Förutom att hon är tempramentsfull och gärna gnäller och bråkar lite om hon inte får till det hon vill så skakar hon numera också på huvudet av samma anledning. Framförallt när hon inte vill äta det vi serverar. Hon kompletterar ofta skakandet med att fnysa lite med näsan också.
- Har också blivit lite gnälligare och klängigare när hon är hungrig eller trött.
- Hjälper till mycket mer och bättre när vi tvättar hennes ansikte och händer efter måltiderna.
- Har börjat härma pussljuden från alla luft och slängpussar hon får. Men än har hon inte visat prov på det sistnämnda.
- Har börjat säga ”pip pip” åt fåglar. Men hon klämmer oftast också till med ett ”vaff vaff”, för säkerhets skull.
- Lutar sig ofta framåt för att pussas om jag lyfter upp och håller henne framför mig.
- Kommunicerar väldigt mycket. Pekar och säger ”däh” och ”ah” samt klappar och vinkar intensivare och allt oftare. Åt allt och alla. Gestikulerar, härmas, pratar och ropar. Inväntar svar.
- Visar väldigt tydligt när hon är glad och sprallig, hoppar och studsar på knä och viftar med armarna.
- Har skön humor och skrattar ofta. Försöker få igång oss och skrattar gärna tillsammans med oss. Iaktar lite först och drar sen själv iväg en skrattsalva. Susanne är annars den roligaste personen i hela världen. Det krävs inte mycket från henne för att locka fram en det stora skrattet.
- Har blivit snuttigare. Plockar upp och petar in nappen så fort hon får tag på den. Håller samtidigt gärna i snuttefilten.
- Klättrar på allt som går att klättra på.
- Gillar att försöka sätta locket på burkar och att stoppa saker i dem, krukor, toaletten, pottan, diskmaskinen, våra munnar och allt annat som har en öppning.
- Hennes favoritmat är ägg, kiwi, ärtor, majs, hallon, pasta och blåbär. Framförallt det sistnämnda, hugger med munnen efter bären och ropar ”ha!”. Hon har dessutom börjat smaska när hon äter sånt hon gillar extra mycket.
- Gillar att slita av sig allt löstagbart: strumpor, skor, hårspännen och hårsnoddar. Varför måste man ha på sig sånt tjafs?
- Gnolar och sjunger. Framförallt när vi sjunger eller spelar musik för henne, men också plötsligt och från ingenstans. Diggar också ofta genom att skaka på huvudet och/eller gunga med utsträckt högerar och/eller vifta med armarna och klappa med händerna.
- Hon är fortfarande livrädd för dammsugaren. Vi får ta och jobba på det där.
- Gillar inte längre att sitta på pottan. Tid har hon aldrig haft men nu tar hon sig dessutom enkelt därifrån.
Några datum:
- 12/7: Hittar höger näsborre med höger finger. Har fortsatt med det från och till. Kanske hon är högerhänt trots allt? Fast vänsterhanden används ganska ofta den med.
- 15/7: Hon gillar ju att slänga saker på golvet/marken, både när hon sitter och står. Just därför försvann den snuttefilt vi har i vagnen, när vi var på en dagsutflykt till Trosa.
- 17/7: Vänder snyggt och smidigt på gåvagnen. Väjer för hinder.
- 18/7: Säger skål när hon skålar med mig. ”Schii”. Har inte upprepats sen dess.
- 23/7: Försöker blinka tillbaka när vi flörtar med henne.
- 25/7: Fick två stickor på knät.
- 26/7: – Fick två stickor till på benen.
- Vi upptäckte hennes andra födelsemärke. Ett litet på höger fot. Inte lika tydligt som det första hon fick under vänster knä. - 24-28/7: – Älskar att krypa upp för trappen hemma hos mamma och Ronald. Vill gärna slänga sig sig huvudstupa nedför också.
- Somnade då och då när hon låg utomhus i vagnen och fick välling innan nattningen. - 28/7: Släpper taget och står fritt i någon sekund. Tidigare har hon bara släppt kort när hon flyttat sig mellan stöd.
- 29-30/7: Säger ”vaff vaff” när hon ser hundar. Likaså när vi frågar henne vad hunden/vovven säger. Vi insåg strax därpå att hon gärna säger ”vaff vaff” åt alla djur. Nästan samma sak ju.
- 30/7: – Sover ända till nio. Hon sover numera annars ca 12 timmar per dygn. Från ca 19–07 utan att vakna – med undantag för en eller ett par gånger inom den första timmen. Sover mindre på dagen istället och hoppar ibland över förmiddagsluren. När hon vaknar är hon alltid lika glad. Sitter ett tag i spjälsängen och leker och sjunger lite innan hon börjar pocka på vår uppmärksamhet.
- Trär flinkt klossarna på BRIO-clownen. - 31/7: – Står upp utan stöd i flera sekunder. Därefter allt oftare varje dag.
- Slängde bort den nyinförskaffade snuttefilten vid promenad hemma på Kungsholmen. - 1/8: – Stod vid den upprätta vagnsittdelen och nästa sekund uppe i den. Hon hade lyckats klättra upp i den… livsfarligt.
- Dansar tydligt genom att stampa med fötterna samtidigt som höll i och svängde henne i armarna. - 2/8: Klättrar upp i babysittern som vi fick ta bort. Borstade Susanne.
- 3/8: Sätter sig på huk från fritt stående.
- 4/8: Börjar fatta konceptet med att klappa fint istället för att lappa till när man busar närgånget vid hennes ansikte.
- 5/8: Börjar tydligt säga ”aj” eller ”aja” om sånt hon inte får göra. Allra helst samtidigt som hon gör det… som att öppna skåpluckor eller slänga mat på golvet. Fattas bara en så simpel sak som förståelse av själva innebörden med ett ”ajabaja”, fast jag misstänker iofs att hon bara toknonchar och driver med oss.
- 8/8: – Reser sig för första gången upp till fritt stående utan stöd. Ofta därefter. På väg att ta ett steg några gånger men tvekar, skrattar till och sätter sig istället.
- Klämmer ett finger i nattduksbordet och storgråter en stund innan det är över.
- Klättrar upp på leklådan och ramlar bakåt och slor sig i huvudet från lite högre höjd än vanligt. Storgråter även nu innan det snabbt gick över. - 9/8: Gick ned på huk från fritt stående och reste sig upp igen.
- 10/8: Vaknade mitt i natten, vid halvfyra-tiden, sjöng lite och somnade om.
