Grattis på födelsedagen min son.

Min prins.

Jag älskar dig så.

”I don’t get many things right the first time
In fact, I am told that a lot
Now I know all the wrong turns, the stumbles and falls
Brought me here

And where was I before the day
That I first saw your lovely face?
Now I see it everyday
And I know

That I am
I am
I am
The luckiest

What if I’d been born fifty years before you
In a house on a street where you lived?
Maybe I’d be outside as you passed on your bike
Would I know?

And in a white sea of eyes
I see one pair that I recognize
And I know

That I am
I am
I am
The luckiest

I love you more than I have ever found a way to say to you

Next door there’s an old man who lived to his nineties
And one day passed away in his sleep
And his wife; she stayed for a couple of days
And passed away

I’m sorry, I know that’s a strange way to tell you that I know we belong
That I know

That I am
I am
I am
The luckiest”

Är på väg ut från sovrummet efter nattningen, när – snart tvååringen – ropar:

– Pappaaa.

Går tillbaka. – Ja?

– Älska pappa.

För första gången på tre år kommer här – till slut – en årsbästalista med det bästa som 2010 hade att erbjuda.

Bästa utländska album: Ariel Pink’s Haunted Graffiti – Before Today
De efterföljande nio bästa utländska albumen:
2. Arcade Fire – The Suburbs
3. Yeasayer – ODD BLOOD
4. The National – High Violet
5. Teenage Fanclub – Shadows
6. Beach House – Teen Dream
7. Caribou – Swim
8. Deerhunter – Halcyon Digest
9. Steve Mason – Boys Outside
10. The Black Keys – Brothers

Bästa svenska album: The Radio Dept. – Clinging To A Scheme

Bästa utländska låt: Yeasayer – Madder Red

De efterföljande nio bästa utländska låtarna:
2. Wild Nothing – Chinatown
3. Arcade Fire – Sprawl II (Mountains Beyond Mountains)
4. Small Black – Despicable Dogs
5. Crystal Stilts – Shake The Shackles
6. Teenage Fanclub – When I Still Have Thee
7. Beach House – Walk In The Park
8. Deerhunter – Desire Lines
9. Ariel Pink’s Haunted Graffiti – Beverly Kills
10. Twin Shadow – Castles In The Snow

Missa inte min spellista med de hundra – i Spotify tillgängliga – bästa utländska låtarna 2010. Jag bloggade om listan på eightdaysaweek.se.

Bästa svenska låt: Pascal – Nyår
Missa inte min spellista med de femtio – i Spotify tillgängliga – bästa svenska låtarna 2010.

Bästa konsert: Teenage Fanclub på Debaser Medis.

Bästa scen, bok och film:
2010 var ett bedrövligt kulturår för egen del – om jag bortser från musik. Ingen teater. Inte heller någon bok att tala om. Ett fåtal biobesök och inte heller särskilt många filmer hemma (mest tv-serier). Två småbarn tar tid. Får ta tid.

Bland filmerna ligger Inception närmast till hands. Bioupplevelsen var magisk, även om filmen inte var genomgående 100 %-ig.

Bästa utländska tv-serie: The Wire
OK, jag vet, The Wire sändes absolut inte 2010… den började sändas redan 2002. Men det var, pinsamt nog, först i år som jag kom mig för att se den. Jag fullkomligt plöjde igenom de fem säsongerna – så fruktansvärt bra. Nu känner jag mig bara tom. The Wire är definitivt en av de bästa tv-serier som någonsin producerats.

Annars tyckte jag väldigt mycket om brittiska The Trip med Steve Coogan och Rob Brydon.

Bästa svenska tv-serie: Solsidan
Förutsägbarhet kan vara kul. Skitkul. Framförallt när igenkänningsfaktorn är så pass hög som här.

Bästa sajt: Damn You Auto Correct!
Det är omöjligt att inte skratta högt – vid varje besök.

Bästa sporthändelse: De svenska framgångarna i vinter-OS i Vancouver.
Sällan har ett OS varit så kul att se. Deltagandet i Twitter och andra sociala medier gav dessutom tittandet en extra nerv.

Bästa personliga upplevelse: Föräldraledighet
Föräldraledigheten med vår son Nataniel har utan tvekan varit det bästa med 2010. Det var en ynnest att få spendera ett halvår tillsammans med honom, även om jag gärna sett att det varit längre. Tiden räcker aldrig riktigt till när det gäller barnen.

Det senaste halvåret har jag, under min föräldraledighet, haft förmånen att umgås dagligen med vår son Nataniel.

Vi har haft en underbar tid tillsammans och gjort mängder av roliga saker. Samtidigt har den här ledigheten på många sätt och vis varit väldigt annorlunda jämfört med den med storasyster Novalie. På gränsen till orättvist annorlunda – som det så ofta är för småsyskon.

Med Novalie fanns ingen annat att ta hänsyn till. Hon fick all uppmärksamhet dygnet runt. Inga andra tider fanns att passa än de som hörde till hennes egna rutiner.

Nataniel här däremot fått betydligt kortare dagar med mig än vad Novalie fick. Mellan klockan 9–15 närmare bestämt – eftersom det är de tiderna som gällt för Novalie på förskolan.

Även om det inneburit att jag fått mer tid med henne också så är det ju Nataniels tid som varit i fokus. Men med tider att passa så är det svårare att hinna med saker och att röra sig lite längre bort från hemmet. Novalie och jag kunde till exempel göra långa dagsutflykter, vilket varit omöjligt nu.

När jag var hemma med Novalie bodde vi dessutom i stan, med större rörlighet och bättre tillgänglighet till parker och mer varierande aktiviteter.

En annan stor skillnad är också att Novalie var ett halvår äldre när jag var hemma med henne. Hon gick (jag menar sprang) och vi kunde göra fler, och mer saker.

Första tiden med Nataniel begränsades på ett helt annat sätt. Han gick ju inte och det blev inte heller mycket tid över till annat eftersom han inledningsvis skulle äta och sova ett par gånger under den tid vi hade på oss.

Jag ska egentligen inte klaga. Jag har ju trots allt fått köra den andra fasen av föräldraledigheten, och på slutet har det varit otroligt kul att hålla igång den lilla pajsarn.

Men nu är det slut.

Nataniel är färdiginskolad på förskolan och från och med i dag så återgår jag till vardagen, men med skillnaden att det kommer vara ett ständigt pyssel med tider och hämtning och lämning.

Även om jag inte har något emot att börja jobba igen, så hade jag gärna varit hemma längre. Bara lite till.

Ett halvår till eller så.

Härmed förklarar vi äntligen Nataniel officiellt för fotgängare. 14 månader och två dagar gammal.

Till mamma Susannes förskräckelse är vår son urstockholmare, redan innan han börjat gå. Hans fjärde ord, efter pappa, mamma och titta, är nämligen:

KOLLA!

Hurra!

Nu har jag checkat ut från jobbet. Min frånvarohanterare säger ”Jag är på föräldraledighet, åter den 1 december”.

Pappa på heltid. I ett halvår.

Det är du och jag nu min älskade Nataniel.

Novalie låg och sov på soffan när jag kom hem från jobbet klockan kvart i sex i går kväll. Det har aldrig hänt förut. Tuff vecka på dagis kanske?

Vi flyttade över henne till sängen och hon sov sen igenom hela natten. Middagslös.

Nataniel sov som vanligt huller om buller, till klockan sex i morse… Därefter fullt ös med en trött pappa. Nu sover han igen. Jag är pigg.

Nu är det officiellt. Jag går härmed under namnet ”babba”. (spola fram till slutet)