Med band som Built to Spill, Yo La Tengo, The National, The Black Lips, Lindstrøm, Yeasayer, Final Fantasy, The Pains of Being Pure at Heart, The Flaming Lips, Mew, Grizzly Bear, M83 etc. etc. på scen är jag inte ett dugg avundsjuk på min syster som just nu befinner på Pitchfork Music Festival i Chicago. Nä inte alls.

Om några helger skulle jag också väldigt gärna vilja befinna mig på Way Out West i Göteborg. Men vi flyttar ju den helgen.

Pitchfork Music Festival »
Way Out West »

Jag är onekligen världens sämsta konsterbiljettköpare online.

Till Glasvegas mars-spelningen på Debaser Medis var jag ett par minuter sen och kom inte in på biljettsajten ö h t.

I morse släppte de biljetter till en extra spelning på Cirkus i maj. Lite större scen = större chans till biljett, tänkte jag. Oj så fel jag hade. Jag var några minuter sen in på Ticnet och då får man skylla sig själv. Efter att ha stått i kö i ca 20 minuter kom jag till slut in, bara för att mötas av meddelandet: ”För närvarande helt uppbokat”.

Så istället sitter jag här återigen utan biljett till möjligheten att se 2008 års bästa grupp live.

Hjälp! Någon som har en biljett över?

Glasvegas »

I går kväll gick vi till Ljunggren och njöt av tonfisk och tornedos innan vi tog oss upp till Mosebacke och Södra Teatern där vi såg humorgruppen Klungans show ”Det är vi som är hemgiften”. Klungan ligger bland annat bakom P3:s fantastiska program ”Mammas nya kille”.

Jag tänkte försöka ge mig på att göra en massiv men samtidigt kort sammanfattning av upplevelsen. För en upplevelse var det minst sagt.

Fyra män med vildvuxet skägg och hår framför ett antal ”ordlekfulla” och intelligenta dialoger och monologer om ämnen av, ofta, typisk svensk natur. Utan respekt för logik eller sammanhang exploaterar de det osannolika och gör det märkligt nog sannolikt. Man skrattar och rycks med, förvånas och fascineras. Framförallt av den kompletterande, hysteriskt roliga och extremt fysiska koreografin. Det är Monthy Pyton blandat med såväl vildsinta som subtila dansnummer – lika dubbelbottnat knäppa och geniala som dialogen.

Ett mänskligt konstverk.

Ljunggren »
Klungan: Det är vi som är hemgiften »
Mammas nya kille »

Jag tänkte köpa biljetter till Glasvegas på Debaser Medis den 6 mars. En konsert jag absolut inte vill missa.

Men tydligen har jag alldeles för dålig koll på hur man köper biljetter till en populär spelning. Biljetterna släpptes klocka 10. Jag gick in på sajten kl. 10.02 men kom inte in. Tvärstopp. Sidan laddades inte ens in. När den väl lyckades göra det en timme senare så möttes jag av följande besked.

Har du en biljett till övers och inte är ute efter att skinna mig så vill jag väldigt, väldigt gärna köpa den.

Vännerna i BADMOUTH har släppt en låt för nedladdning under begränsad tid. Det är en cover på Pat Benatars ”Heartbreaker”. Rockar duktigt bra.

I går kväll var jag och såg dem live på RoQ igen. De blir tajtare och tajtare för varje gång. Nu också med mer publik än någonsin tidigare, grymt kul!

Jag tog med mig den riktiga kameran (vår Canon EOS 400D) den här gången, med förhoppningen om att lyckas ta bra och hyfsat skarpa bilder för en gångs skull. Tyvärr misslyckades jag totalt. Av den enorma mängd bilder jag fotade blev i princip nästan inget värt att spara. Trodde jag hade fått till inställningarna men icke. Rörelseoskärpa på rörelseoskärpa.

Berodde nog främst på att scenen där är väldigt klent ljussatt. Ljuset brukar annars kunna bli ett problem i sig.

Nya tag nästa gång alltså.

Ladda ned ”Heartbreaker” här »

Jag var på lunchgenrep av ”Den fule” på Dramatens lilla scen i dag.

Inledningsvis var pjäsen ganska kul, med en snabb och finurlig dialog. Tyvärr spann det bara vidare i samma spår. Istället upprepades stilgreppet i absurdum och blev istället enerverande. Ganska snabbt gick både jag och humorn förlorad i den allt mer invecklade dialogen och till slut också outhärdliga historien. Inget att rekommendera.

I går kväll var jag och såg de gamla amerikanska indierockarna Built to Spill på Debaser Medis.

De kommer från Boise i den högst anonyma delstaten Idaho. Jag upptäckte dem när jag 1994 spenderade ett halvår i granndelstaten Washington, närmare bestämt i Seattle, och har varit ”totalhookad” sedan des.

Built to Spill har varit sparsamma med skivsläpp genom åren – sex hittills. Istället har de satsat på en genomgående extremt hög kvalitet. Inte heller har de varit särskilt frekventa med sina Sverige-besök, jag tror att de var här för första gången så sent som förra året.

Då missade jag dem. Men tack vare deras intensiva turnerande den sista tiden gavs jag alltså redan nu en ny chans.

Den här gången kom de hit med ett lite annorlunda upplägg. Utöver några fina extranummer så spelade de det gitarrmanglande mästerverket ”Perfect from now on” i sin helhet. Inte helt fel, även om jag föredragit efterföljaren ”Keep it Like a Secret” som faktiskt överträffar ”PFNO”.

Det var givetvis en skitbra spelning. Långt ifrån underhållande men otroligt begåvat. Absolut bäst var ”Velvet Waltz” som frambringade ett sällan skådat lager av helkroppstäckande gåshud.

Built to Spill – ”Made Up Dreams” på Debaser Medis.

Wiki: Built to Spill »

Två timmar klassiker. 32 000 pers. Och ett gäng gamla gubbar som rockar fett!

Iron Maiden på Stadion igår kväll infriade alla förväntningar. T o m vädret gjorde detsamma. Det var en rakt igenom fantastiskt kul kväll, där den makalös avslutningen med favvolåten ”Hallowed be thy Name” toppade allt. Det var faktiskt på gränsen till magiskt bra. Endast en liten extra udd saknades för att nå hela vägen fram. Jag kan bara inte riktigt sätta fingret på vad.

Det enda som egentligen fanns att klaga på var att vi satt – satt och satt, vi stod hela konserten – lite för långt ifrån scenen. Men vad gjorde egentligen det en kväll som denna?

Så var det äntligen dags att få uppleva lite härlig barndoms- och 80-talsnostalgi med de outtröttliga brittiska hårdrockarna Iron Maiden. Peppen är minst sagt total inför kvällens spelning på Stadion. De kommer bara spela gamla godingar som ”Hallowed be thy Name” (min favorit), ”The Number of the Beast”, ”The Trooper” med flera.

Samma låtar som de spelade när jag såg dem sist – för hela 24 år sedan! 24 år!

Då var jag 11 år gammal och såg dem helt själv på Hovet medans mamma – tror jag – väntade utanför. Minns inte varför jag gick själv. Kanske var det ingen annan som fick? Egentligen var jag mest där för förbandets skull, Mötley Crüe, som jag gillade bättre. Men i min för tiden lilla och hårdrocksisolerade värld var givetvis också Maiden stora.

Jag minns väldigt tydligt när jag hörde dem första gången. Hemma hos min barndomsvän ”Hempa” Larsson i deras stora allrum på bottenvåningen av deras gigantiska hus. Det var någon gång 1982-83 och vi lyssnade med största sannolikhet på plattan ”The Number of the Beast”. Just låten med samma titel – och det läskiga Vincent Price-liknande intro – är för mig oerhört förknippad med den platsen. Vi satt ofta där och lyssnade med skräckblandad förtjusning på favoritplattorna än i dag, ”The Number of The Beast” och ”Piece of Mind”.

Wiki: Iron Maiden »
Wiki: Mötley Crüe »
Wiki: The Number of the Beast »

Jag inledde helgen med sport och musik på fredagskvällen. För ovanlighetens skull spelade AIK en fredagsmatch. Men något partylir bjöd de knappast på. En sömning match mot ett mer taggat Trelleborg. Över hela matchen var AIK det bättre laget. Trots det var de så fruktansvärt tama. Lyckligtvis klämde de in en boll i andra halvlek och rodde hem segern med 1-0.

Kvällens match mot borta mot Götet var tyvärr ännu sämre. Återigen bjöd de på den fiaskofotboll de inlett säsongen med. Tunnt framåt och klent, klantigt och darrigt bakåt. Spelmässigt höll de sig åtminstone jämna. Men vad hjälper det när Örlund återigen agerade såll tillsammans den slarviga backlinjen. Underläge 2-0 (slutresultatet) redan efter en kvart är riktigt dåligt. Jag vågar knappt gå och se derbyt mot DIF på torsdag. Nu måste det bara vända!

Nåväl, tillbaka till helgen.

Efter matchen fortsatte jag och ett par kompisar till Berns för att se australiensiska Cut Copy fyra av sin elektroniska New Order-influerade indie. OK, det kanske inte var så mycket till fyrverkeri inledningsvis. Både bandet och den något glesa publiken inledde lika tamt som AIK gjort tidigare under kvällen. Men med ”Lights & Music” och, den fortfarande så fantastiska, ”Hearts on Fire” tog det sig rejält. Bandet och publiken vaknade plötsligt till liv. Tyvärr var det ganska slående att de mer dansanta låtarna var de som gjorde sig bäst live.

På lördagen tog vi oss ut tidigt, promenerade och käkade god frukost på Muffin Bakery på Fridhemsgatan. Lite väl dyra bara.

Resten av dagen softade vi och mös med en Novalie på topp. Så pass på topp att hon tog ett stort kliv i sin utveckling. För första gången lyckades hon av egen kraft ställa sig upp! Motivationen var ett eftertraktat halsband som låg på soffbordet. Men hon hade också god hjälp av Susannes ben, bordsbenet och en nalle på golvet. Frustande lyckades hon klättra och klänga sig upp och hänga sig över bordskanten. Stort. På gränsen till tårar stort! Tillfälligheter så klart, men ändå.

Novalie börjar helt klart intressera för andra höjder än en grodas. Fristående eller med hjälp av stöd tar hon sig allt oftare upp på alla fyra. Gungar lite fram och tillbaka innan hon halkar ned igen. Fast kryper på alla fyra gör hon fortfarande inte. Hon föredrar att lägga sig på mage och kräla sig fram med sin numer patenderade krälstil.

På lördagkvällen gick hälsade vi på Novalies kompis Leo och hans föräldrar på Lilla Essingen. Först fick kidsen käka middag och leka sig lite trötta. Novalie hade inga som helst problem att somna in i sittvagnen. Resten av kvällen njöt vi äldre av lamm, vin och trevligt sällskap. Tack för initiativet!

På söndagen slet Susanne med BRF:ens vårstädning. Jag och Novalie fick istället nöjet att hänga med några kompisar till mig och deras barn. Vi lunchade på usla, men rymliga, Coffeehouse by George vid Odenplan. Hängde därefter lite i Vasaparken och promenerade i det underbara vårvädret. Äntligen värme och sol!

Avslutningsvis lyckades jag fånga in domänen novalie.se. Jag märkte att den tagits ned och såg att den var på väg att bli frisläppt. Så via Bineros snap back-funktion* la jag vantarna på den. Kul! Nu har Novalie både novalie.com och novalie.se.

*Snapback är en tjänst som innebär att man försöker registrera domäner precis när de går ut (släpps för nyregistrering).

AIK »
Cut Copy »
Berns Salonger »
Muffin Bakery »
Coffehouse by George »
Binero »