Att se Tomas Alfredssons filmversion av John Ajvide Lindqvists genrebrytande vampyrbok ”Låt den rätte komma in” är en minst lika spännande och intressant upplevelse som att läsa boken. Till stor del tack vare att författaren själv också skrivit manus.
Stämningen och 80-talsnostalgin är väl förvaltad och förstärkt tack vare ett fantastiskt, nästintill poetiskt foto och en perfekt utförd scenografi. Dessutom har en samling oerhört välspelande skådespelare tagit sig an de till antalet rejält nedskurna karaktärerna. Stora delar av dialogen har också tagits bort, men på ett sätt som ärofyllt hedrar talesättet ”en bild säger mer än tusen ord”. Detta bidrar förvisso i sin tur tyvärr till att en del av den i boken så klyftiga humorn gått förlorad.
Sidospåren, våldet, nakenheten och de mer känsliga detaljerna har filtrerats bort för att bättre passa den breda allmänheten – ett mycket smart drag visade det sig. Kvar är istället kärnan som snabbt, men samtidigt i ett långsamt tempo, för historien om relationen mellan filmens huvudkaraktärer, Oscar och vampyren Eli, framåt.
Gå genast och se ”Låt den rätte komma in”. Låt inte vampyrtemat avskräcka, utan se det istället som ett udda inslag i en välgjord och mycket bra film om romantik och utanförskap.
Och läs boken! Om du läser den eller ser filmen först spelar ingen större roll, de kompletterar varandra på bästa tänkbara sätt.
iMDB: Låt den rätte komma in »
iMDB: Tomas Alfredsson »
John Ajvide Lindqvist »
Trailer:
