Julen hos svärfar med sambo blev precis lika bra som väntat. Trevligt sällskap, långa diskussioner, mängder av mat och dryck, tomten, klappar och framförallt kyla och snö. Stort tack för er generositet och för att ni tagit hand om oss så väl!
Det visade sig att Novalie inte tyckte det var lika kul med pulka som när hon åkte det för första gången här hemma. Inte så konstigt ändå med tanke på alla ytor hon kunde springa fritt på. Kors och tvärs, fram och tillbaka, stanna upp och vispa lite i snön, och så fortsätta vidare.
När hon inte sprang längs den snöklädda marken sprang hon runt i svärfars hus (hon går förresten aldrig, springer bara) med Jack Russell-terriern Martin hack i häl. De gillade och respekterade varandra på beundransvärt fint sätt.
Vart än Novalie gick (jag menar sprang), gick också Martin, och de lekte från morgon (hennes första ord var alltid ”vaff vaff”) till kväll. Novalie ändrade dessutom ton till ett bebisliknande språk när hon talade till honom. Gulligt!
Tomten var inte helt oväntat någon hit för Novalie. Hon började gråta direkt men kom så småningom av sig och la större vikt på julkapparna.
Bubblorna i jacuzzin skrämde också slag på henne när jag drog igång dem under vårt gemensamma bad. Men jag förstår henne, så som de lät och mullrade.
Själv körde jag hyrbilen både upp och hem igen. Resorna gick smidigt och trafiken var inte alltför våldsam.
Jag trodde i och för sig inte att jag skulle fixa hemresan eftersom mitt knä svullnade, blev rött och började smärta samma kväll vi som kom upp. Det har hållt i sig sedan dess och gör fortfarande riktigt ont. Men det värsta hade lagt sig tillräckligt – går inte heller längre som en halt – för att jag skulle kunna ta hand om hemresan i dag.
Jag vet inte riktigt vad det kan bero på – antagligen någon form av inflammation. Ger det inte med sig till på måndag så får nog husläkaren sig ett besök.
Susannes illamående, på grund av graviditeten, har till slut börjat ge med sig – bortsett från ett bakslag i kväll. Så dags när hon till slut får avlastning med Novalie dygnet runt istället för bara kvällar och helger.
I över tre månader har hon kämpat och lidit av ett illamående värre än det som var så eländigt när hon hade Novalie i magen.
Det går knappt att föreställa sig hur tufft det är att må som hon gjort – i princip dygnet runt under så lång tid. Bara en timmas illamående kan vara nog så outhärdligt.
Du är en sann hjälte min älskling!
