Susannes graviditet rullar på utan att jag själv riktigt hänger med. Hon är redan i vecka 25 och magen har plötsligt expanderat något enormt – nu något över medelkurvan.
När Novalie låg där blev jag helt uppslukad av graviditeten och hur den utvecklades. Nu när hon är ute upptar hon merparten av fokus – istället för den lilla Korven som får leva sitt liv i magen ganska ostört.
Det är klart att jag tar chansen och känner på sparkarna när de delas ut. Att jag tar på, pussar på och pratar med magen. Men inte lika ofta som förra gången. Inte på samma sätt. Jag har ju varit med om det här förr. Jag har redan ett barn – och med det en massa rutin.
Lyckligtvis oroar jag mig inte för att Korven inte kommer få den uppmärksamhet h*n förtjänar när h*n väl är ute. Mängder! För glad och förväntansfull, det är jag!
