I går tog jag och Alex äntligen tag i saken och gick och såg den grymt efterlängtade filmen ”Control” i sitt rätta forum, bio.
Holländaren, och stjärnfotografen, Anton Corbijns debutlångfilm handlar logiskt nog om Manchester-bandet ”Joy Division”, där fokus ligger på den legendariske sångaren Ian Curtis. Samma Joy Division som Corbijn, när det begav sig, startade sin framgångsrika karriär med att stillbildsfota.
Vi får följa bandet, vars uppgång och fall utgjordes av Curtis, mestadels tragiska, liv. Ett liv som kulminerade i hans självmord 1980, 23 år gammal och med endast två fullängdare i bagaget.
Filmen är helt i svartvitt. Fotot naket, extremt snyggt och socialrealistiskt välanpassat. Skådespelarensemblen, med talangen Sam Riley som Curtis i spetsen, är genial. Eftersom de som agerar bandmedlemmar också själva sjunger och spelar all musik som framförs bidrar de, tillsammans med det pricksäkert inövade kroppsspråket, till en imponerande äkta känsla i alla liveframträdanden. De är, tillsammans med scenerna kring dem, filmens absoluta höjdpunkter.
Control får mina varmaste av rekommendationer. De riktas även, och kanske främst, till de som, till skillnad från mig, inte älskar musiken Ian Curtis och Joy Division skapade.
Nedan två klipp för att illustrera realismen filmen levererar. Mästerverket ”Transmission” i både ny- och originaltappning.
