I går hade vi barnvaktspremiär – bortsett från några timmar på dagen när vi var i Sälen i julas. Pappa och Heidi kom hem till oss och passade Novalie medans vi gick och käkade lite snabbmat på eminenta Kungsgrillen och därefter såg den fantastiska filmen ”Atonement” (”Försoning”) på Saga.
Det gick så bra för barnvakterna med Novalie – hon lekte, åt bra ur flaskan, sov lite och skrek absolut ingenting – att vi förlängde kvällen med att dela på en halv tillbringare Sangria på Mamas and Tapas.
Känns som att det finns bud på fler kvällar för oss själva framöver, en lite finare middag kanske?
Åter till filmen. Susanne var itutad att vi skulle gå och se ”National Treasure: Book of Secrets”, vilket var ursprungsplanen, innan jag upptäckte att ”Atonement” också hade premiär i helgen. En film med lite djup och mening lockade mer. Det tog en stund innan, den på Nicolas Cage väntande, Susanne fattade att det var en helt annan film vi faktiskt såg. När hon insåg att jag hade fintat henne tänkte hon göra detsamma tillbaka genom att låta bli att kommentera faktumet att det var fel film – vilket hon lyckligtvis inte gjorde.
När mitt filmår 2008 sammanfattas lär ”Atonement” säkerligen fajtas om segern – och Oscar-utmärkelser innan dess – även om dess ursprungspremiär hölls förra året. Det är en totaluppvisning i berättarteknik, där det sjukt vackra fotot, musiken och ljudeffektera samt skådespeleriet flätas samman på ett makalöst sätt. Jag är grymt imponerad. Läs mer om filmen, dess briljanta, och ofantligt coola, strandscen – som är en 5 minuter lång tagning utan klipp – samt om fem andra liknande filmhistoriskt mästerliga tagningar hos ”Weird Science”. Den definitiva inspirationen till att jag så gärna ville se filmen.
