I går eftermiddag avled min morfar, min älskade bestefar Arne, som jag är döpt efter i andranamn.
Han avled i Tromsø efter längre tids sjukdom och det var nog en passande tid för honom att få komma till vila. Han var den sista av mina mor- och farföräldrar att gå bort.
Det känns på sätt och vis skönt att Novalie, hans första barnbarnsbarn hann födas innan hans bortgång. Även om han tyvärr knappast kunde uppfatta att han blivit oldefar. Bestefar blev 84 år gammal och är redan oändligt saknad.
Ovan en lite misslyckad motljusbild från sista gången jag träffade honom, när vi firade 17:e maj tillsammans förra året.
