Ett bra vinter-OS

Så var vinter-OS i Vancouver tyvärr över. Det är alltid lika kul med stora sportevenemang och det här var inget undantag.

För Sveriges del så måste det anses vara ett lyckat OS. 5 guld, 2 silver och 4 brons. Inte illa pinkat! Och då lyckades vi ändå samla på oss hela 8 försmädliga fjärdeplatser. Dessutom uteblev några givna medaljer på grund av olyckor/sjukdom, jag tänker främst på Anja Pärson (inget störtloppsilver och kanske mer därtill) samt paret Anna Haag (ingen stafett längdskidor) och Emil Jönsson (ingen sprintstafett längdskidor).

Sverige lyckades också till överraskande stor del undvika att, som så ofta förr, falla på eget grepp, och vara sämst när det gäller som mest. De som främst stod för den bedriften var skidskyttedamerna (vad hände?) och hockeylaget. Det senare var under all kritik. De kom aldrig igång. Spelarna (idel storslagna proffs) var håglösa och kändes omotiverade. Störst del i fiaskot har ändå Bengt-Åke som coachade uruselt i år. Hans "sossehockey" var den största anledningen till att laget aldrig ordentligt fick upp farten. Att spelare som Sedin-bröderna var bland de med minst istid är inget annat än katastrof.

Avslutningsvis så är ju trots allt överraskningarna, de positiva insatserna, det som man kommer minnas bäst. Ferrys fenomenala guld och de sensationella längdskidåkarnas explosion, med mersmak på ytterligare medaljer. Framförallt herrarnas stafettguld var en upplevelse utöver det vanliga. Så härligt att få knäppa till norrmännen, trots att jag, med mitt norska påbrå, också gläds åt deras framgångar.

Bragd-Anja

I går gjorde Anna Haag en bragartad insats när hon mäktigt seglade in på en andra plats i längskidåkardamernas dubbeljakt.

Men, fortfarande, så kan jag inte sluta att häpna över den största bragden av alla: Anja Pärson reser sig efter misstaget som genererade den brutala kraschen i störtloppet, och kammar dagen efter hem en bronspeng i kombinationen.

Hur är det ens möjligt? Vilket mod. Vilken styrka. Rättvisa! Jag är mäkta imponerad.

Sverige - sämst när det gäller

Innan Vinter-OS ens hade startat inträffade ett dödsfall vid träning inför rodeltävlingen. I en bana konstruerad av pajaser. Hur kan man ens komma på tanken att låta montera metallpelare precis intill den farligaste kurvan på hela banan? I den kurvan man håller som högst fart och dessutom kan åka, och åkte, av banan.

Jag gjorde misstaget att titta på dödsolyckan på Aftonbladets webb-tv. Gör inte det.

Därefter följde en tråkig och fiaskobetonad invigning, undermålig (usel) säkerhet och bankonstruktion vid längdåkningssprinten och damernas störtlopp, trasig ismaskin och förstörd bana för skridskosprintarna, tomtar som släpper iväg skidskyttar i spåret före och efter utsatt tid, dålig tv-grafik och... dåligt väder.

Ja, kanadickerna har varit så dåliga arrangörer hittills att de faktiskt också får ta ansvar för vädret.

Vad kommer härnäst?

I tillägg till det har de svenska olympierna, sin vana trogen, varit sämst när det gäller. Hade det inte varit för fantastiska Kalla och miraklet Ferry, som överträffade alla förväntningar, så hade jag slängt en rejäl fiaskostämpel över Sveriges insats hittills.

Listan med misslyckade favorittippade svenskars insatser kan redan nu göras lång:

• Jesper Björnlund
• ACO
• Helena Jonsson
• Anja Pärson - usch vilken krasch
• Emil Jönsson
• Anna Olsson - samma här som med Falk
• Damkronorna - totalförnedrade av Kanada
  

Hanna Falk och Anna Olsson gjorde grymma insatser men var inte tillräckligt bra när det gällde som mest. En fjärdeplats är inget man hurrar över.

Björn Lind kom, sågs och segrade för fyra år sedan och borde ha stannat kvar i den stunden istället för att illa fäkta vidare.

Övriga deltagares insatser är inte ens värda att nämna.

Men nu vänder det va? Än har jag inte totalt gett upp hoppet.

Sverige. Fotboll.

Slut

Andra raka derbysegern!

Inget målkalas den här gången heller men ikväll vann i alla fall AIK den så ruskigt viktiga avslutningsmatchen inför sommaruppehållet, derbyt mot Hammarby, med 1-0. En så viktig seger att det var värt varje dyngsur sekund i hällregnet på Råsunda.

AIK:s avslutning på första halvlek och första 15-20 min på andra halvlek var riktigt bra. Därefter backade de hem onödigt mycket och klarade sig undan med nöd och näppe.

Pausunderhållning stod huliganerna för som roade sig med att skrika åt, och slänga smällare och bengaler på, varandra.

Efterspelet i tunnelbanan stod bryska, övervåldsbenägna broilerpoliser för. En av dem tryckte t o m sönder en tunnelbanespärr när adrenalinet kokade över och de upphetsat ville ansluta till kampen.

AIK-Skåne 0-2

Som jag tidigare skrivit så kommer inte AIK att förbli ett topplag i årets Allsvenska, snarare ett mittenlag. En högre placering än så får helt enkelt ses som en positiv utveckling i den långa, långsamma vägen mot toppen.

Jag tippade därför, till mina vänners kritiska besvikelse, att AIK skulle förlora kvällens match hemma mot Helsingborg med hela 0-3. Jag var helt övertygad om att Helsingborg skulle ge AIK den snyting de hittills så flitigt lyckats undvika.

Den fenomenala inledningen med fyra segrar och en förlust har snarare handlat om tillfälligheter och flyt än skicklighet, och då var de trots allt inte riktigt förtjänta av att förlora hemma mot Malmö FF.

I kväll spelade AIK håglöst, tempofattigt och totalt utan vilja, anfallsglöd och kreativitet. De skapade absolut ingenting och var till råga på allt fullständigt katastrofalt dåliga bakåt. Helsingborg kunde spela avslappnat och tog enkelt till vara på sina chanser, och vann därför odiskutabelt och välförtjänt.

Resultatet? 3-0 till Helsingborg, med bud på fler mål.

Hos Svenska Spel gav det ett odds på 41.57 gånger pengarna... Men det skulle aldrig falla mig in att spela på en förlust för AIK, oavsett hur låga mina förväntningar är inför en match.

Nä, så se till att slicka såren nu. Rehabilitera några av de skadade spelarna,så att vi slipper fortsätta uthärda truppens uppenbara svaghet vad gäller bredd och kvalitet).

Men det lär tyvärr åtminstone dröja till efter nästa match. Skåne verkar inte vara "vår" melodi i år och Trelleborg borta lär vara en minst lika tuff motståndare som Malmö FF och Helsingborg varit hemma.

Torsk - dags att gnälla då?

Jag hade faktiskt tänkt göra det tidigare. Gnälla på Gnaget. Men vem är jag att gnälla efter oväntade segrar i seriens två första matcher?

Tre saker har trots allt varit väldigt tydliga under inledningen av årets allsvenska, AIK har 1) kört hårt, tempofyllt och spelat högt, 2) de har haft flyt och varit extremt effektiva och 3) de har tyvärr inte haft några som helst avslut eller anfallsspel att tala om.

Förutom att avsaknaden av tempo, flyt och effektivitet gjorde sig det svaga anfallet extremt tydligt och uppenbart i kvällens match mot Malmö FF. Obolo är fortfarande extremt överskattad och Thorstensson alldeles för klen. Men de kämpade, tillsammans med resten av laget, faktiskt på ganska bra, och så mycket de kan, även om mängden av individuella misstag var under all kritik.

Malmö FF är trots allt ett bra lag. Inget snack om saken. De vann även fast oavgjort hade varit ett mer rättvist resultat. Men om seger tvingats tilldelas någon så hade de varit tjockast i vågskålen. AIK:s flyt lyste som sagt med sin frånvarade...

Jag är trots allt överraskad av att AIK lyckats överträffa mina förväntningar och skrapa sex poäng efter tre spelade omgångar. Sett till lag, klubbens miserabla ekonomi, den orutinerade tränaren Stahre (hans agerande i kväll var under all kritik) etc. så måste ändå ett kliv upp från förra årets femteplats anses som positivt och fullt tillräckligt. AIK är trots allt miltals från att vara en guldkandidat i år, precis som alla andra år de senaste 60-70 åren...

Nästa match är borta mot BP på deras "grusplan" i Grimsta. Kan sluta i princip hur som helst.

AIK - fin start och tråkigt slut

Så är fotbollssäsongen igång och hockeyn nästintill avslutad.

Fotbollsgrabbarna inledde årets Allsvenska med något så ovanligt som en seger, efter ett kalasmål av Özkan - hoppas karln inte råkar ut för skador igen! Det måste vara fem-sex år sedan AIK vann en premiär.

Hockeygänget gick det sämre för. Kvällens vinna-eller-försvinna-match, den näst sista på säsongen, mot SSK gick åt fanders. Därmed får vi fortsätta vänta på en comeback i Elitserien. Fast det är vi ju vana vid numera.

De höll tyvärr inte riktigt måttet i Kvalserien till Elitserien. Men laget är ungt och på tillväxt. De saknar rutin från matcher i såna här sammanhang. Förhoppningsvis förblir truppen intakt inför ett nytt försök nästa säsong.

Längtan efter årets Allsvenska har varit betydligt mer beskedlig än vanligt. Kanske det beror på avsaknaden av säsongskort i år, eller så är det på grund av de två senaste årens magra resultat.

Inga spektakulära nyförvärningar har gjorts eftersom klubbkassan är tunn. Exempelvis gick Wilton till Malmö FF istället för att återvända till AIK där han hör hemma - de hade inte råd. När Wilton såldes sommaren 2007 skickade de också guldchansen all världens väg, laget tappade totalt i fart och effektivitet - en riktig moraldödare. En spelare av Wiltons kaliber skulle verkligen behövas för att spetsa till årets trupp.

Jag vet inte riktigt vad jag ska förvänta mig från AIK fotboll i år. De har helt klart potential att haka på i toppen, men jag tvivlar starkt på att de håller hela vägen.

Gårdagens match mot Halmstad var i alla fall stabil och det känns ruskigt bra att de fått inleda serien med tre sköna poäng. Den skakiga premiären är därmed avklarat och med bättre planer kommer förhoppningsvis också bättre spel.

Affärstips

Funderar du på att öppna affärsverksamhet?

Öppna en riktig sportbutik centralt på Kungsholmen och jag garanterar dig framgång.

Zlatan vilka projektiler!

Sverige kommer sakna honom ofantligt i bortamatchen mot Portugal.

Turbulenta AIK

Efter att stormarna från måndagens turbulens inom AIK nu någorlunda lagt sig har jag kommit till följande insikter och frågeställningar:

• Norling och Nebo borde fått en chans till. De två senaste säsongerna har helt klart varit rejält misslyckade. Men att behålla spelidén med dem och deras fotbollshjärtan som bärare, att fortsätta vara konsekventa, tror jag skulle gynna laget bättre nästa år.
• Spelartruppen är för tunn och behöver rensas ut och förnyas. Samtidigt är det inte lätt att som tränare förlora en av lagets bästa spelare mitt under säsongen år efter år. Minns Boateng, Wilton och Dulee...
• Nye tränaren Stahre verkar grymt laddad men håller han? Är styrelsen bara ute efter att få in en nickedocka som chefstränare? Någon de kan kontrollera, precis som jag antar de kunde med Norling till en början.
• Genererar turbulensen oro hos investerare och potentiella nya spelare? Blir det lättare att mista än att värva nu? Skrämmer AIK?
• Det var rätt att Ola fick smaka egen medicin. Men kanske han var riktigt bra som sportchef och blir nu istället bittert saknad? Ska vi oroa oss för att utvecklingen av truppen kommer stagnera när den behöver ruskas tag i som mest?

AIK kan inte vinna

Allt tyder på att tränare Norling och assisterande Nebo får kicken efter den här fiaskosäsongens slut. Vinner man inte på flera månader, och gör den ena säsongen sämre än den andra är det svårt att säga att det inte är befogat.

Men jag tycker att dom ska stanna, skärpa till sig och få chansen en säsong till.

Vad man istället bör göra är att kicka ett gäng spelare i den odugliga truppen och försöka eska stålar till några nya - som både vill och kan spela fotboll.

Alla heter Glenn i Göteborg

I morgon spelar Gnaget mot IFK Göteborg. Jag missar matchen och slipper våndas på plats.

Sådärja

Äntligen en seger för Sverige! Kvällens match mot Ungern var helt klart ett lyft från debaclet i Tirana. OK, första halvleken var bedrövlig och avslutningen likaså. Hur fasen kan dom lägga av att lira innan slutsignalen är blåst? Varje plusmål räknas!

Men resten var... ganska bra.

3-5-2 = 0-0

Det borde vara omöjligt. Att inte göra mål mot Albanien med en 3-5-2-uppställning. Släppa in något också? Javisst. Men 0-0. Nej. Omöjligt för alla utom Lagerbäck och hans manskap.

Wendt och Nilsson som yttermittfältare var förmodligen de sorgligaste kantvapnen som någonsin skådats.

Det blir en låååång väg till Sydafrika.

OS-fiaskot

Sverige. Utan guld. Sämst i Skandinavien. Sämre än Panama, Zimbabwe, Slovenien, Uzbekistan med flera, med flera. Och framförallt sämst när det gäller.

När svenskarna väl tog sig så långt som till final (det var iofs. inte särskilt många) eller bronsmatch så förlorade de. Svenska idrottsmän och kvinnor har onekligen en skrämmande förmåga att alltför ofta vika ned sig när allra mest står på spel. En förmildrande omständighet går visserligen att hitta i det – för detta OS mer än vanligt – uppenbara svenska oflytet.

Lyckligtvis klev – som alltid – några oväntade stjärnskott fram när favoriterna svek. Även fast de "bara" plockade silver så var det grymt kul med cyklisterna Emma och Gustavs fantastiska i cykel, Johansson och "dubbelfelet" Aspelins extremt oväntade i tennisdubbeln och Bengtssons succéartade i hästhoppningen. Andra kämpar väl värda att nämna: skeetskytten Nathalie Larsson, löparen Johan Wissman och, självklart, pingisesset Jörgen Persson.

Att friidrottarna, favoritsimmarna, skyttarna, seglarna, brottarna, cyklisterna, ryttarna och kanotisterna floppade var egentligen inte särskilt oväntat.

Än i dag är jag lika imponerad som förvånad över att Stefan Holm kunnat vinna så mycket som han gjort tack vare jämna istället för höga hopp. Peking-insatsen blev en trist avslutning på en framgångsrik karriär men det spelade i sammanhanget ingen större roll. Han var trots allt ungefär lika bra som han brukar vara. Skillnaden den här gången låg i att de andra var mycket bättre – även om Holm bara var några "ansatscentimeter" från medalj.

För simmerskan Alshammars del känns det som att det är dags att lägga den trasiga baddräkten på hyllan. Även om den hållit skulle inte haft någon medaljchans. Men visst, det var givetvis trist att hon skulle behöva bomma finalen på det sätt hon gjorde.

Nystrand är numera långt ifrån toppen men han gör helt rätt i att slita vidare så länge han tror på sig själv.

Stjärnornas floppar till trots så led jag inte särskilt mycket med dem, definitivt inte lika mycket som med oturs-Kallur, eller roddaren Karonen.

Så som 100 m-häckfinalen artade sig hade Kallur definitivt haft en chans på medalj, trots alla skador tidigare under säsongen. Riktigt synd att hon hetsade omkull sig redan i den första häcken i semin.

Karonen hade förmodligen lattjat hem segern – istället för att bli sist i finalen – på 2000 m singelsculler om han inte blivit sjuk efter den fantastiska semifinalen.

Och så har vi Ara, stackars Ara. Två gånger om har de korrumperade brottardomarna snott honom på ett OS-guld. Det är en skam för IOK att sådant fortfarande får inträffa i en OS-turnering. Aras beteende vid prisceremonin var kanske inte det bästa och det var fullt rimligt att han fråntogs bronset – som han ändå inte ville ha. Men kanske, kanske förde hans tydliga markeringen mot fusket med sig något gott för framtida brottargenerationer.

Handbolls- och fotbollstjejerna gjorde vad man kunde kräva. All heder till deras insats även om handbollstjejernas avslutning var risig – amatörskapet gav sig till slut till känna. Men ändå, vart var herrarna?!

Det stora frågetecknet måste ändå vara Klüft. Varför i hela fridens namn lämnar hon sin vinnargren till förmån för sådana som hon aldrig lär ha medaljchans i? Okej, kanske hon inte är helt körd i framtida längdtävlingar, men tresteg?

Carro ska ändå ha cred för sin positiva och ambitiösa inställning. Att hon kämpar vidare efter sina miserabla längdhopp visar verkligen på hur kul hon tycker att det är. Men. Det ska ju bara inte gå att lämna sjukamp till förmån för satsning på längdhopp och sen hoppa sämre än vad hon gjorde som sjukampare. På gränsen till pinsamt dåligt.

Mest minnesvärt från den här OS-turneringen var annars Bolts tre sprintvärldsrekord och Phelps åtta simguld. Fast simsporten borde kapa några distanser – alldeles för många just.

Något annat som det är för många av i OS är grenar. På tok för många. OS i sin nuvarande form är för stort och oöverskådligt.

Kina har annars hållt ett rakt igenom väldigt fint och välorganiserat OS. När (och om) man lyckas se bortom den falska "människorättsfasad" kineserna försöker visa upp är de faktiskt väl värda en stor applåd. Likaså deras makalösa idrottsmän och kvinnor som verkligen krossade hem medaljligan.

En eloge tycker jag också att SVT ska ha för sina sändningar, som har varit de bästa någonsin. Bra kommentatorer, sammanfattningar, experter, reportage och studiouppsamling. Deras webb-tv-kanaler har varit oklanderliga med bra kvalitet, tablå, överblick och direktrapportering. Enda smolken i bägaren var att både de och friidrottssvenskarna dök när de försökte göra sina hopp och lopp.

Aftonbladets fotografer har gjort ett bildspel som vackert sammanfattar OS i allmänhet och svenskarnas usla insats i synnerhet.

080808

Dagen med det magiska "Stockholmsdatumet" har passerat. Vi tog inte del av firandet på stan men gluttade däremot en del på OS-invigningen. Vilket mäktigt och sjukt välorganiserat arrangemang! Men på tok för långt. Den snygga OS-facklan och elden samt de bisarrt coola fyrverkerierna var bäst. Och gänget med de lysande trummorna och trumpinnarna.

Jag känner mig märkligt nog inte ett dugg laddad detta OS. Vet inte riktigt varför men den rätta känslan har inte infunnit sig. Kanske det är för att jag blivit pappa? Kanske det är för att Sverige knappt kommer ta några medaljer? Eller att Klüft har hoppat på grenar hon kommer vara chanslös i?

Jag har inte ens lyckats förmå mig att öppna OS-bilagan jag köpte med Aftonbladet häromdagen.

Tveksamt om OS-nerven repar sig men en del sevärdheter kanske dyker upp så småningom.

Tack och hej AIK

För fyrtioelfte gången tappade AIK ledningen. Den här gången i måstematchen mot den omöjlige serieettan Kalmar FF. Grattis återigen till guldet Kalmar, eller om det nu blir Elfsborg.

Det här håller inte Gnaget. Det är bara för dåligt. Faktiskt riktigt tröttsamt att se.

Gör en snygg avslutning nu och blicka fram till nästa säsong istället. Men köp en ny backlinje först.

Äntligen seger!

Efter en vecka på Västkusten (mer om det senare) kom jag igår hem lagom till AIK:s returmatch mot Ljungskile. Till en början såg det ut bli samma mardröm som de senaste tre matcherna – förlust eller oavgjort. Efter en urusel första halvlek pekade allt på 0-0 trots AIK-dominans och ett gäng målchanser, som endast den storspelande Ljungskile-målvakten stod i vägen för.

När vi kände oss som mest uppgivna kom så det förlösande segermålet tre minuter från ordinarie matchtids slut. Ett fint, högt, inlägg från Pavey som en vilt kämpande Burgic – många verkar ha missat hans förtjänst – nicktouchade ned på Mendes fötter med vilka han säkert petade in bollen. Äntligen seger – väl kämpat Ganget!

Jag saknade verkligen Dulee mitten. Det är ruskigt olägligt att bli av med honom mitt under säsongen, oavsett hur strulig han är privat. Vi har ingen ersättare som är lika bra bollvinnare och spelvändare som han. Jag kommer sakna honom oavsett hur strulig han är privat.

På måndag spelas en "sexpoängsmatch" borta mot Kalmar FF. Allt annat än förlust vore en stor överraskning. Oavgjort lär kännas som seger. Oavsett så kan endast seger ingjuta fortsatt guldhopp, annars är loppet nog kört.

Fiasko!

Nu verkar Gnaget fullständigt ha tappat konceptet. De släppte för tredje matchen på raken ledningen och för andra på raken en 1-0-ledning till förlust med 2-1. Den här gången dessutom mot bottengänget Ljungskile - sjukt dåligt!

Nu vänder serien. Dags att vakna! Än har jag inte gett upp hoppet om en topplacering. Men guldet är Kalmars. Hela tio poäng är omöjligt att jaga ikapp mot dem, även om AIK börjar spela fotboll istället för pajas.

AIK i lågvattnet

När AIK efter sommaruppehållet följde upp den överraskande starka vårsäsongen med att köra över Örebro kändes de som givna guldkandidater.

Men efter två mediokra matcher där tappat ledningen i två matcher på raken känns det inte lika säkert längre. På ett numera klassiskt AIK-manér lyckades de varken ta chansen att dra ifrån övriga lag och komma ikapp Kalmar lite (i o m 2-2-matchen mot GAIS) eller haka på täten (i o m gårdagskvällens 1-2-förlust mot Helsingborg).

Spelarna har återigen börjat slarva med nonchalant spel och bristande moral. Klart oroväckande. För att inte tala om vår målvakt som är helt under isen.

Nu vänder serien i två matcher mot bottenlaget Ljungskile. Allt annat än full pott vore fiasko. Samtidigt är de uppenbarligen inte på topp. Om Gnaget inte vänder trenden nu får de mycket svårt att komma igen eller ha något med toppen att göra. Åtminstone lär de få vinka guldet all världens väg. Till Kalmar.

Forza!

Viva España!

Tyskland-Spanien i finalen alltså. Jag hade tippat Tyskland-Italien före EM och fick ju nästan rätt - trodde inte Spanien skulle hålla hela vägen. Men vilken andra halvlek de gjorde mot ryssarna igår. Deras spel mot Sverige (jo jag skäms fortfarande) och Holland var som bortblåst. Chanslöst.

Nu hoppas jag verkligen att Spanien tvålar dit tyskarna som återigen tagit sig till final utan att någon fattat hur.

FRA(n) Sverige!

OK, besvikelsen har lagt sig något nu. Sveriges försök att spela fotboll mot Ryssland var pinsamt, jobbigt och fullkomligt värdelöst att se. Men sport är märkligt nog inte lika mycket blodigt allvar längre. Alltså inte lika mycket. Men fortfarande mycket.

Något betydligt värre var den vansinniga framröstningen av FRA-lagen som våra politiker gjorde i går kväll. Det förbryllar och upprör hela webb-Sverige. Somliga går så långt som att kort och gott be dem dra åt helvete.

Den 19 juni 2008 går till historien som dagen då Sverige två gånger om, och ungefär samtidigt, iklädde sig ansiktet av en internationell pajas.

Ni suger!

En polare ringde precis

- Hej, jag har ett pass över till Where The Action Is. Lust att haka?

- Ehh... ja tack. Det vore närmast oförskämt att tacka nej.

Så nu blir det till att se Spanien-Sverige på storbild där istället, och därefter ett gäng sköna konserter.

Hoppas regngudarna håller sig lugna.

Where The Action Is »

Min startelva mot Spanien

Jag har inga större förhoppningar om kvällens match mot Spanien. Men det vore så klart fantastiskt med seger och en plats i kvarten klar.

Det här är min startelva:
Mål: Isaksson
Vänsterback: Dorsin. En naturlig och hyfsat rutinerad vänsterdoja på vänsterbacken. Nilsson får flytta tillbaka till sin högerbacksposition. Dorsin har dessutom lite mer internationell erfarenhet än Stoor.
Högerback: Nilsson
Mittbackar: Mellberg och Hansson
Vänstermitt: Ljungberg
Defensiv mitt: Svensson. Vi behöver någon som kan vårda och hålla boll bättre än Andersson. Linderoth är inte tillräckligt fit än.
Offensiv mitt: H. Larsson. Henke är lika duktig offensivt som defensivt. Att släpa bakom Zlatan lär funka minst lika bra som att spela på topp med honom.
Högermitt: S. Larsson. Sebbe är stark defensivt och har en fot som gjord för frisparkar och vassa inlägg. Fasta situationer blir enormt viktiga i kväll.
Anfall: Zlatan och Elmander. Spanjorerna respekterar Elmander efter 2-0-segern i kvalet. Han behövs för sin speed. Snabba spelvändingar är A och O mot ett bolltrollande offensivt Spanien.

Min förhoppning är seger. Mitt förnuft säger förlust. Och mitt tips säger 2-2. Heja Sverige!

Åh så bra!

Ett extremdefensivt och tråkspelande Grekland visade vägen en solklar 0-0-match. Deras mur var omutlig fram tills Zlatan, för första och enda gången, tog sig loss från sin stehårda bevakning och dunkade in EM:s hittills snyggaste mål. Makalöst skönt. När sedan Hansson kämpade in EM:s hittills fulaste mål spikade han också det resultat jag satsat på både hos Ladbrokes och i mitt EM-tips. Tack för det!

Hoppas att inte Spanien tar ned oss alltför mycket på jorden igen på lördag. Men jag misstänker ändå att det lär bli mot ryssarna fortsättningen på Sveriges EM avgörs.

Jag är inte orolig – men det är inte roligt

Att Sverige föll i det sista genrepet inför EM mot ett b-betonat Ukraina var inte särskilt överrskande. Sverige brukar vara värdelösa i träningsmatcher.

Men att vi inte skapar farliga chanser eller gör mål är inte bra. Spelsystemet fungerade tyvärr inte vidare bra. Det MÅSTE göra det.

Försvarslinjen måste spela tajtare och mittfältete skärpa sig rejält. Utan bra bollar därifrån har Sverige inte en chans i gruppspelet. Då kommer våra motståndare hitta de "tyska" luckorna. Men om mittfältet lossnar spelar det ingen roll, för då får de Henke och Zlatan att producera.

Skadeläget är egentligen det ända som oroar. Allt annat lär garanterat lyfta till Greklandsmatchen. Men räcker det? Jag är skeptisk. Fast hoppfull.

Oavsett så har jag längtat. Länge. De stora fotbollsturneringarna är alltid ruskigt spännande och kul. Även fast Sverige ryker efter en plattmatch i åttondelen eller kvarten.

Utomhus är bäst på sommaren

I dag har jag – och bitvis också Susanne – varit ute med Novalie hela dagen. Redan 8.30 var vi ute. Vi har promenerat, lekt i parkleken i Rålis, träffat vänner och avslutningsvis legat och jäst på en filt vid Norr Mälars strandpromenad. Man kan lungt säga att vi njutit vår beskärda del av värmen och det härliga vädret. Hoppas på många fler dagar av den här kalibern i sommar.

Norr Mälarstrand kantades av folk som tagit sig ut för att kolla på Maran. Det var tydligen rekordmånga som sprang i år – över 18 000 pers. Måste vara fruktansvärt jobbigt att springa så långt när temperaturen är så hög. Ganska skönt att stå vid sidan om...

Rutten var omlagd i år så tyvärr sprang de inte nedanför oss, på Flemminggatan.

Citerar Stockholm CITY:
"I år har man tagit bort banans smalaste parti, det som går längs med Klara sjö efter Stadshuset. Istället ska löparna springa en sträcka på Norrmalm. I och med detta försvinner den fruktade Fleminggatan."

Fleminggatan – fruktad?

Fjärde raka

Efter en knackig inledning med oflyt, skador och dåligt spel har Gnaget hämtat sig rejält. I kväll kom fjärde raka segern, och den första mot ett lag på den övre tabellhalvan. 2-0 mot Malmö FF satt långt inne men i slutminutrarna lönade slitet sig, en missad straff till trots.

EM-uppehållet kommer lägligt, nu hinner de förhoppningsvis repa någon eller några av skadorna. Dessutom växer planerna till sig vilket öppnar upp för lagets spelidé som utgår från att hålla bollen längs med marken.

Nu är vi med och guldet finns ännu inom räckhåll. Hoppas bara att Kalmar FF hittar formsvackan efter uppehållet, för just nu verkar de ostoppbara.

Min helg. Novalies helg. Vår helg.

Jag inledde helgen med sport och musik på fredagskvällen. För ovanlighetens skull spelade AIK en fredagsmatch. Men något partylir bjöd de knappast på. En sömning match mot ett mer taggat Trelleborg. Över hela matchen var AIK det bättre laget. Trots det var de så fruktansvärt tama. Lyckligtvis klämde de in en boll i andra halvlek och rodde hem segern med 1-0.

Kvällens match mot borta mot Götet var tyvärr ännu sämre. Återigen bjöd de på den fiaskofotboll de inlett säsongen med. Tunnt framåt och klent, klantigt och darrigt bakåt. Spelmässigt höll de sig åtminstone jämna. Men vad hjälper det när Örlund återigen agerade såll tillsammans den slarviga backlinjen. Underläge 2-0 (slutresultatet) redan efter en kvart är riktigt dåligt. Jag vågar knappt gå och se derbyt mot DIF på torsdag. Nu måste det bara vända!

Nåväl, tillbaka till helgen.

Efter matchen fortsatte jag och ett par kompisar till Berns för att se australiensiska Cut Copy fyra av sin elektroniska New Order-influerade indie. OK, det kanske inte var så mycket till fyrverkeri inledningsvis. Både bandet och den något glesa publiken inledde lika tamt som AIK gjort tidigare under kvällen. Men med "Lights & Music" och, den fortfarande så fantastiska, "Hearts on Fire" tog det sig rejält. Bandet och publiken vaknade plötsligt till liv. Tyvärr var det ganska slående att de mer dansanta låtarna var de som gjorde sig bäst live.

På lördagen tog vi oss ut tidigt, promenerade och käkade god frukost på Muffin Bakery på Fridhemsgatan. Lite väl dyra bara.

Resten av dagen softade vi och mös med en Novalie på topp. Så pass på topp att hon tog ett stort kliv i sin utveckling. För första gången lyckades hon av egen kraft ställa sig upp! Motivationen var ett eftertraktat halsband som låg på soffbordet. Men hon hade också god hjälp av Susannes ben, bordsbenet och en nalle på golvet. Frustande lyckades hon klättra och klänga sig upp och hänga sig över bordskanten. Stort. På gränsen till tårar stort! Tillfälligheter så klart, men ändå.

Novalie börjar helt klart intressera för andra höjder än en grodas. Fristående eller med hjälp av stöd tar hon sig allt oftare upp på alla fyra. Gungar lite fram och tillbaka innan hon halkar ned igen. Fast kryper på alla fyra gör hon fortfarande inte. Hon föredrar att lägga sig på mage och kräla sig fram med sin numer patenderade krälstil.

På lördagkvällen gick hälsade vi på Novalies kompis Leo och hans föräldrar på Lilla Essingen. Först fick kidsen käka middag och leka sig lite trötta. Novalie hade inga som helst problem att somna in i sittvagnen. Resten av kvällen njöt vi äldre av lamm, vin och trevligt sällskap. Tack för initiativet!

På söndagen slet Susanne med BRF:ens vårstädning. Jag och Novalie fick istället nöjet att hänga med några kompisar till mig och deras barn. Vi lunchade på usla, men rymliga, Coffeehouse by George vid Odenplan. Hängde därefter lite i Vasaparken och promenerade i det underbara vårvädret. Äntligen värme och sol!

Avslutningsvis lyckades jag fånga in domänen novalie.se. Jag märkte att den tagits ned och såg att den var på väg att bli frisläppt. Så via Bineros snap back-funktion* la jag vantarna på den. Kul! Nu har Novalie både novalie.com och novalie.se.

*Snapback är en tjänst som innebär att man försöker registrera domäner precis när de går ut (släpps för nyregistrering).

AIK »
Cut Copy »
Berns Salonger »
Muffin Bakery »
Coffehouse by George »
Binero »

Dagens Novalie-mail

"Pappa - måste jag heja på AIK? Föds man alltid "in" i ett visst lag?
Mamma sa att jag fick välja själv.

Puss
Novalie"

Älskade Novalie. Du ska inte lyssna så mycket på din mamma. Hon vet inte alltid vad hon pratar om.

Du ÄR född AIK:are - även om du inte har insett det själv än. Alla andra föds också till AIK:are. Men de är svaga och lättpåverkade. Inte som du, jag och din farfar. Starka och sunda i sinnet.

Du VILL och kommer alltid vara AIK:are. Du kommer jubla över AIK. Och sörja. I mängder. Fråga mig. Jag vet. Jag har trots allt mångårig erfarenhet av det sistnämnda. Men du kommer aldrig någonsin tvivla. Aldrig. Så låt oss börja med att hoppas på seger mot Trelleborg ikväll.

Det var inte det här jag gick och längtade efter hela vintern

Grattis Wille – jag sitter förresten och kollar dig live på ZTV just nu – och Elfsborg till en stabil 3-0-seger mot ett pinsamt dåligt AIK med en målvakt för dagen iklädd jycklardräkt.

Vi skapar absolut ingenting och med den här "b-lagsuppställningen" står allt stilla. Det märktes alltför tydligt hur mycket alla skadade spelare betyder. De måste snarast bli fit så att ett riktigt lag kan byggas. Det som försökte lira boll i kväll är inte ett lag mer än att de har uppenbara likheter med det som åkte ur Allsvenskan -05.

Men en fiaskoinsats redan i årets andra match kanske trots allt är bättre än i den näst sista.

Nu gäller det att omgående vända det här till något mot GIF Sundsvall på torsdag, så att jag får plocka fram de fina orden istället.

Kom igen nu Gnaget!

Allsvensk premiär!

Äntligen dags, och som jag har längtat! Ingen mer tråkig hockey, i dag kör fotbollen igång!

AIK inleder ,precis som förra året, mot Kalmar FF. Vi får verkligen hoppas att det går bättre den här gången.

Vi får framförallt hoppas att säsongen inte inleds och avslutas lika fiaskobetonat som förra året, som var en riktig besvikelse. I år är det bara guld som gäller!

Frågorna och förväntningarna är många, och höga:

• Håller backlinjen utan svikaren Tamandi?
• Skärper Dulee till sig och hittar tillbaka till rätt spelkänsla och AIK-lojalitet?
• Är Bojan vår frälsare?
• Kommer "glasklassliraren" Özkan någonsin få vara hel?
• Är saknaden av Wilton fortfarande för små?
• Kommer Ortiz göra under på mittfältet... och får vi stabilitet och ordning på det med alla alternativ?
• Fortsätter Óbolo och Valdemarin leverera? Och hur många strutar sätter de på sållet Shaaban i Bajen?

Nu kör vi!

Shaaban

Bajen, er nya målvakt ser riktigt vass ut. Jag och AIK tackar i förväg för sex givna poäng i Allsvenskan.

Pappa-OS

Det har jag inte tänkt på. Jag kommer ju med största sannolikhet vara pappaledig under OS!

Novalie, om du planerar att vägra sova på nätterna så vet du iaf. när det skulle passa väldigt bra.

Derbyseger!

11 dagar kvar till den Allsvenska premiären och AIK spöade DIF med 2-0 i en träningsturnering i Portugal.

Jag är fortfarande ytterst tveksam till om AIK har rekryterat rätt och fullständigt, och om de har vad som krävs för att vinna guldet.

Men den här segern bådar minst sagt gott!

Virala kampanjer regerar

VM-kvallottningen

Jag är beredd att hålla med herr Lagerbäck. Det är absolut inte någon lätt grupp som Sverige lottats in i, men långt ifrån den svåraste.

Även fast Portugal är oerhört svårslagna känns de helt klart som ett bättre alternativ än övriga toppseedade nationer - kanske med undantag för Grekland.

Däremot är det ingen höjdare att hamna i samma grupp som Danmark igen. De kommer vara grymt revanschsugna efter EM-missen. Dessutom vill jag ju se alla de nordiska lagen i VM.

Ungern, Albanien och Malta kan alla överraska, så jag hade hellre plockat några andra blåbär.

Det är inte heller bara Sveriges närvaro i Sydafrika 2010 som de här matcherna gäller, utan även min. Jag ska bara dit. Förutsatt att svenskarna gör sitt jobb.

Men den svåraste utmaningen återstår. Att få fram ett slagstarkt lag. Återväxten inom svensk fotboll är fullständigt miserabel, det är inte direkt några storstjärnor som väntar runt hörnet...

Äntligen!

Jag var skeptisk. Och det blev ingen enkel seger, men efter otaliga försök tog de sista chansen. Nu har man något extra att se fram emot i sommar. Bra jobbat Sverige!

No habla fútbol

Eftersom tillväxten inom svensk fotboll är näst intill obefintlig lär EM i Österrike och Schweiz nästa sommar – om vi nu ens går dit – bli vårt sista framträdande i ett större mästerskap på många år.

Fast egentligen är vi redan. Utanför planen. Och källens misär i Madrid vittnar om att det inte lär bli en angenäm avslutning.

Att Spanien skulle spela ut och förvandla oss till den blåbärsnation vi egentligen är var ingen överraskning. Men att Sverige skulle spela så dåligt, på gränsen till ovärdigt, hade jag aldrig trott. Vi brukar kunna bita ifrån när vi möter bättre motstånd.

Med tanke på den farsartade matchen hemma mot Nordirland sist lär kvalets sista, och avgörande, match mot Lettland bli kämpig och nervös.

Det känns inte ens som en högoddsare att vi skulle kunna förlora matchen och missa EM helt och hållet.

Kalabaliken i Solna

Guldet försvann visserligen redan i derbyt mot DIF. Men att AIK nu också är rysligt nära att missa UEFA-spel nästa år hade jag inte väntat mig.

Säsongen avsutas lika katastrofalt som den inleddes. Efter en mardrömslik vecka och inte ett enda mål i de tre senaste matcherna. Alla mot lag som vi ska vinna mot. Måste vinna mot. Att förlusten av Wilton skulle göra stor skillnad var knappast en överraskning. Men in den skulle vara så stor att den stavas VÄRDELÖS.

Nu är det nya tag nästa år som gäller. Tredje gången gillt Norling! Bara du inte får för dig att avgå eller nåt sånt nu.

Usch vilken skitmatch

Vi var bättre på allt, men får inte till det i straffområdet. Jag saknar Wilton. Om Djurgården vinner SM-guld är de det sämsta laget som har lyckats med den bedriften sedan Hammarby vann 2001.

Han var guld värd

Nu blir det nog inte något av den varan. AIK:s bästa spelare, såld mitt under den Allsvenska slutspurten...

Wilton vi saknar dig redan.

En mästare och en jagare

Carolina Klüft kan inte annat än att anses vara Sveriges genom tiderna största friidrottare. Vilken fenomenal sjukamp hon gjorde i årets VM, näst bäst genom tiderna!

Sent ska gnagarna vakna. Det ser ut att kunna bli en ganska angenäm höst för AIK, fler svåra motståndare kvar att möta. Men efter den femte raka segern, nu en mer meriterande sådan mot MFF så lever hoppet om SM-Guld igen. Framförallt inledningen av matchen var imponerande, vilken fart och finess! Jag tror dock tyvärr att den urusla våren gör att de inte kommer kunna orka ikapp och stå högst upp på pallen vid säsongens slut. Men en plats till UEFA-kvalet skulle inte sitta fel det heller.

Avgå Norling

Avgå alla.

Skön seger!

Efter lördagens jobbigt spännande och i andra halvlek slarvigt dåliga Danmarksmatchen som slutade olyckligt lyckligt gjorde kvällens fina spel mot Island att vi sammantaget känns väldigt nära målet. Ytterligare en stor fotbollsturnering för det svenska landslaget i Österrike/Schweiz nästa år! Ja!

Konstigt

Förra året var Niklas Sandberg stabil och grymt säker som mittbackslås i AIKs försvar. Hittills i år har han precis som resten av laget varit ganska misslyckad, riktigt dålig emellanåt. Då passar han på att sticka och bli proffs - i Rumänien. Stackars förvirrade människa.

Island äger, AIK gör det inte

Hemma igen efter en underbar resa till Reykjavik och Island. Otroligt fascinerande att få se och uppleva detta underliga land och landskap på plats. Hoppas på att återkomma med bilder och reseberättelse så småningom. Framförallt med det förstnämnda då den här resan invigde vår nya kamera, en Canon 400D som med ett fint 17-85-objektiv var en fröjd att fota med.

Apropå hemma igen så har vi defintivt inte SAS att tacka för det, vilket fruktansvärt skitbolag det är. Något som de gång på gång lyckas bekräfta med sin urusla service och arbetskapacitet, efter strejkdebaclet känns det som att det får vara nog. Tacka vet jag Icelandair som vi fick boka om oss till, klanderfritt och med både mat, service och långfilm ombord.

Hemkomsten firades med vänner, middag och ånyo en Gnaget-förlust framför tv-apparaterna på O'Learys här på Kungsholmen. Den här matchen återfanns åtminstone en gnutta av spelförmågan från förra året, men bara en gnutta. Tung derbyförlust mot DIF blev det trots allt och nu ser det INTE bra ut. Med andra ord ungefär som innan kvällens fiasko.

Knäspö

Burgics korsbandsskada mot BP, som håller honom borta resten av säsongen, var extremt olycklig för ett avtrubbat och själförtroendesökande AIK. Inte desto mindre tråkigt för honom själv med tanke på att sådana skador ofta kan ställa till det för den framtida karriären. Även om Burgic är långt ifrån lika bra som Andreas Andersson så är det svårt jämföra hans olycka med den senares dubbla korsbandsskador, som förstörde både Andreas och AIKs framgångar när det begav sig. Andreas var ovärderligt bra, på alla plan. Burgic däremot, är grymt effektiv i straffområdet, när lagkamraterna väl lyckas förflytta spelet så nära mål. Annars är han överlag ganska dålig med boll som del i spelet. Men i boxen, kungligt talangfull!

Hoppas att AIK finner en ersättare illa kvikt, innan näste man stupar. Skador på AIKs bättre spelare är tyvärr något som har blivt norm inom laget. Det inspiererande nyförvärvet Stephensons armbågsskada bekräftade bara den tesen. Hoppas att det vänder nu.

Jag måste svära lite

Hur kan AIKs tränare Norling lyckas förvandla både sig själv och sitt intakta och från fjolåret mästerliga lag till fruktansvärt lama, inkompetenta och bedrövligt jävla urusla?! Skäms!

Brasilien

Nu är det i princip helt klart att Fotbolls-VM spelas i Brasilien 2014. Det betyder att om Sverige lyckas kvala dit så är jag där. Liksom Sydafrika 2010. Läckert. Kom igen nu Sverige!

En påsk i dur och moll

Påskhelgen började och slutade miserabelt men däremellan hade vi det toppen.

I torsdags tog vi tåget till Östersund. Förutom att vi hamnade i en kupé i en sliten vagn anno 60-talet eller något liknande. Vagnen var allt annat än tyst, skakade och dunsade som om den enbart bestod av lösa delar - inte undra på att SJ tjänar storflis när dom håller sig med sådana vagnar. Vi kom inte längre än till Karlberg innan vi blev stillastående i en och en halv timme. Någon stackare hade valt helt fel dag att utsätta andra för sitt självmord genom att hoppa framför ett tåg i Sollentuna.

I Östersund väntade ett vindpinande snöoväder och istället för en tur till den riktiga vintern och svärfars stuga i Kall - på Åreskutans baksida - blev vi kvar där istället. Vi hade det fint ändå med god mat och trevligt sällskap. Och en dagsutflykt till Kall fick vi till i alla fall på påskaftonen. Där svängde vi bland annat runt en vända med skotern efter korvgrillning över en glödande stubbe (smart grej!).

Väl hemma i dag igen väntade den efterlängtade fotbollspremiären på Råsunda. Nytt premiärrekord med över 26 000 förväntansfulla AIK:are som fick se ett uruselt hemmalag göra en försvarsmiss som bäddade för Kalmars och matchens enda mål på deras enda chans. Med sitt stabila och starka försvarsspel tog Kalmar hem segern utan större problem. AIKs tafatta försök till anfall gjorde ingen som helst nytta och mycket bollinnehav gör knappast någon nytta när man i övrigt fokuserar på att slå dåliga långbollar - sen när blev det deras nya taktik?! Riktigt ledsamt att se.

Förhoppningsvis lyckades de svartgula pricka in säsongens bottennapp redan i premiären, så kanske vi slipper se mer av den varan i fortsättningen...

Aj vad onödigt!

En vecka kvar till den sjukt efterlängtaden Allsvenska premiären så bryter AIKs mest intressanta, och i startelvan givna, nyförvärv Khari Stephenson armbågen och blir borta flera månader. Känns oerhört bittert men truppen är lyckligtvis i princip intakt från förra årets succé, så nog ska de klara sig ganska bra även i år.

Lite bättre hade visserligen inte skadat, framförallt nu när konkurrenterna har analyserat och lärt känna AIKs överraskande fina spel från förra året.

Att återupprepa bedriften med en andraplats, och snudd på SM-guld, blir oerhört svårt men tamigtusan inte omöjligt. Fansens förväntningar har förvisso ökat från obefintliga till maximala och sånt kan definitivt sätta sina spår, framförallt om vi får en trög start mot det tuffa motstånd som väntar i de fem första matcherna.

Vad hände?

Helt plötsligt var Sverige fullkomligt värdelösa igen och med backlinjen från helvetet bjöd vi upp Danmark och Spanien till kamp igen. Bedrövligt.

Kolla in "Zätas" geniala pass!

Här!

Torskarna

Att det svenska fotbollslandslaget inte har segrat i en träningslandskamp sen -05 tyder på att 1) vi har ruskigt dålig bredd, rutin och kvalitet på laget och 2) lagledningen har ruskigt dålig fingertoppskänsla. Nu är förvisso Egypten ett bra lag men när inte ens en nästintill intakt startelva hade något att sätta emot blir jag bekymrad. Det är INTE bra. Nu är lyckligtvis den bästa laguppställningen stark och vinner de viktiga matcherna. Förhoppningsvis fortsätter den också att göra det, med eller utan Zlatan.

An...

..jaaaaa! Guld! Vilken öppning på VM, imponerande bra åkt!

Oväntat nyförvärv

GAIS jamaican Khari Stephenson är klar för AIK. Är han verkligen bra? Hans fotbollsmässiga insats från när AIK mötte makrillarna i våras var knappast minnesvärd. Däremot minns jag att han var gigantisk. En riktig bjässe. En dyr sådan. Men kanske han kan klyva några DIF:are och HIF:are nästa säsong i alla fall.

Årets... 2006

Lagom till årets slut kommer här min lista över de kulturella och personliga händelser och ting som har berört mig mest under 2006.

Bästa utländska skiva: Hot Chip - The Warning
Det var fruktansvärt jämnt skägg i år. Ena sekunden var det kanadensiskt vältrimmat med Junior Boys fasansfullt vackra "So This is Goodbye" som gällde och i nästa var det minimerat till en enhetlig tysk mustasch i Ellen Allien & Apparats högklassigt drivande "Orchestra of Bubbles". Men slutligen smackade jag på ett par feta brittiska polisonger, tog mig till sans och erkände för mig själv att årets skägg heter Hot Chip. Jag kommer säkerligen att ångra mig men plattan de titulerar "The Warning" innehåller ändå flest toppar - trots att den genomgående standarden är inte lika hög som på de två förstnämnda plattorna. "Tjejlyssnarfaktorn" på låtar som "Boy From School", "Colours", "No Fit State" och framförallt "Over And Over" är svårslagen. Underbar elektronisk och egensinnig musik som värmer och dansar upp hjärtslagen i brygga. Fast Hot Chip skapade inte den bästa skivan i världen i år, det gjorde de elektroniska knivhuggartechnon från norr.

Bästa svenska skiva: The Knife - Silent Shout
Världens bästa musik 2006 var mörk och kall. Den kom givetvis från en plats värdig sådana epitet, Sverige, där upphovsmakarna, syskonen Dreijer, Karin och Olof, kommer ifrån. Skivan som heter "Silent Shout" är deras tredje i ordningen, deras mästerverk, och jag älskar den.

Väl värd att nämna är också Studios hippa, mångbottnade/mångkategoriserade och självklart också mycket fina album "West Coast".

Bästa låt: The Knife - Silent Shout
Att välja årets bästa låt brukar vara förenat med stor ångest. Det finns ju vanligtvis så förtvivlat mycket bra att välja mellan. Så även i år fast det första starka kortet, den låten som gjorde störst intryck och ironiskt nog var mest ångestladdad stod ändå som given slutsegrare. Titelspåret och första singeln från The Knifes "Silent Shout" har allt som jag inte förväntade mig av en vinnarlåt. Bandmedlemmen Olof Dreijer kallade det för "död, svart, död". Vem hade kunnat ana att morbid kolsvärta kunde alstra sådan njutbart medryckande och äkta musikalisk energi? Definitivt inte jag.

Jag vill också påtala att jag utan skam i kroppen lyssnade oerhört mycket på Justin Timberlakes debutalbum, likaså hans senaste alster och då främst andrasingeln "My Love" som han gör gudabenådat bra tillsammans med T.I. - det har dessutom gjorts ett gäng underbara remixer på låten vilket märks i mina "Just nu"-samlingar. Givetvis tillhör också tidigare nämnda Hot Chip, Junior Boys och Ellen Allien & Apparat skaran som har gjort några av årets bästa låtar med respektive - svårt att välja - "Over And Over", "Count Souvenirs" och "Jet". Icke heller att förglömma: Justice - "Waters of Nazareth"; fet!, Klaxons - "Atlantis to Interzone (Crystal Casles Remix 2.0)"; åh vad jag gillar den här galna remixen!, Peter Bjorn And John - "Young Folks (Feat. Victoria Bergsman)"; genialisk!, Band of Horses - "The Funeral"; så himla (hård)vacker!, Ada - "Sternhagel"; håller ställningarna, Dibaba - "The Truth Blending Consortium"; jag vill dansa i neon!, Of Montreal - "Heimdalsgate Like a Promethean Curse"; rösten och den skruvade melodin, med flera med flera men jag måste stanna nånstans. OK, Robyn höll också fanan högt med sina egna insatser men framförallt i samarbetena med Christian Falk + Ola Salo i "Dream On" och Kleerup i "With Every Heartbeat".

Bästa konsert: The Knife, Berns
Extremt svårslaget.

Bästa film: V For Vendetta
Precis som förra året har jag sett alldeles för få filmer för att egentligen kunna utse årets bästa film. Men jag håller serietemat troget och väljer därför V For Vendetta. Jag tyckte ju trots allt väldigt, väldigt mycket om den.

"Brokeback Mountain" bör också omnämnas (eller kom den förra året?). Men jag måste faktiskt skärpa till mig vad gäller Hollywood-slasket, det produceras faktiskt också en himla massa bra film i resten av världen.

Bästa tv-serie: Hereoes
I år var det övernaturliga hjältar som gällde. Och förtsättningen följer in i 2007. Jag var en lycklig man när Heroes kom och räddade mig.

Bästa bok: Ingen. Igen.
Jag som enbart lyckas ta mig tid att läsa på semestern njuter extra mycket av det när chansen väl ges. Men i år var det nog inget som fängslade mig. Minns inte ens vad jag har läst.

Bästa scen: Fröken Julie, Dramaten
Ehrm, jag tror faktiskt att jag bara såg en ynka pjäs i år, "Fröken Julie". Bedrövligt. Bättring lovas 2007 och biljetter är redan inköpta till Berggrens uppsättning av Pinters "Hemkomsten" på Stadsteatern.

"Fröken Julie" var en intensiv "rakt upp i ansiktet"-föreställning. Inte minst med tanke på de känslosamma privata spänningarna som måste ha funnits Bonnevie och Persbrandt emellan. Jag gillade.

Bästa hemsida: The Hype Machine
En oumbärlig källa till upptäckter av bra musik.

Bästa sporthändelse: Hockeylandslagets OS- och VM-guld
Ingen hade väl kunnat förvänta sig någotdera? Fantastiskt! De övriga svenska framgångarna i Vinter-OS var också imponerande. Och som inbiten gnagare hade jag helst sett AIK fotboll stå för årets sporthändelse men för det hade ett guld krävts. Men att som nykomlingar i Allsvenska komma tvåa med så liten marginal till första platsen är också det hur grymt som helst!

Bästa (och jösses vad dyra) köp: Polhemsgatan 36, 4 tr
Vi stortrivs och har nyligen renoverat allt utom kök och bad. Vilket påminner mig om att jag fortfarande inte har tagit och lagt upp några bilder.

Bästa resa: Sverige-Paraguay, Berlin
Ett av mina bästa VM-minnen. Vilken svensk extas! Synd att det gick åt pipan därefter. Jag vill också varmt rekommendera Dubrovnik i Kroatien som sommarresemål... måste få upp den stora bildhögen någon gång.

Personliga
Jag och min stora kärlek köpte lägenhet och blev sambos. Jag hade drömlång semester, 4 månader med lön. Jag tog körkort. Och jag började nytt jobb. Inte mycket att klaga på här inte. Ett suveränt år helt enkelt. Och nästa år kommer att bli ännu bättre!

GOTT NYTT ÅR!

Bandydebut

Ikväll ska jag gå på bandy för första gången i mitt liv. Bajen mot Villa-Lidköping. Portfölj med obligatoriskt innehåll, ett Villa-kit (Bajen är givetvis otänkbart) samt mat och dryck har utlovats. Kan bli kul, forza Villa!

Konstig känsla

Är så himla nöjd över vad de trots allt har presterat i år. Samtidigt är det med viss bitter- och vemodighet jag gratulerar Elfsborg till ett välförtjänt guld, vi var ju så otroligt nära.

Silversked i mun

Idag gäller det. Nu smäller det. AIK eller Elfsborg.

Jag ska givetvis till Råsunda och hylla Gnaget oavsett hur det går. Elfsborg känns som självklara vinnare och jag är fortfarande övertygad om att Arnefjords självmål på övertid en gång för alla satte punkt för AIKs guldchanser. Men när den första besvikelsen har lagt sig måste ju ändå AIK firas. De har gjort en, bortsett från slutet, fantastisk säsong. Stora silvret och en UEFA Cup-plats är inte fyskam för nykomlingarna som dom är. Och jag måste framförallt vara på plats på Råsunda om Elfsborg mot all förmodan skulle förlora - hur nu det skulle gå till, det är ju trots allt DIF de möter - och AIK vinna...

Ribbkryss ut och sämst när det gäller

:-(

Tack Helsingborg!

AIKs självmål mot er kanske inte var förödande trots allt. Men Elfsborg vinner ändå guldet. Och jag fortsätter mina tappra försök att ta kål på mina förväntningar, mina förhoppningar. Då blir det mycket nöjsammare med en hedersvärd andraplats.

Nu är det kört

I dag skickade Gnaget definitivt guldet till Borås. Bara att gratulera, de har varit bäst. De svartgulas kräftgång, som inleddes mot Bajen, verkar aldrig kunna ta slut. Tredje oavgjorda matchen på raken blev det nu mot Halmstad. Jag tittade inte på matchen, mina nerver pallar inte det. De verkar onekligen ha gjort en fin upphämtning efter vad som verkar ha varit en urusel första halvlek. Starkt men svagt. Det här håller inte för förstaplatsen tyvärr. Vi får glädja oss åt att de ändå har gjort en oväntat bra återkomst i Allsvenskan. Och även om raset fortsätter - vilket jag tyvärr tror det gör - borde de åtminstone lyckas säkra en plats i Royal League.

Katastrof

Efter en grymt välspelad andra halvlek ledde AIK med 2-1 och såg ut som värdiga, färdiga vinnare. Hela Råsunda stod upp, applåderade och sjöng. Med ca 10 sekunder (!) kvar slänger exgnagaren, svikaren, Fredrik Björck iväg ett inkast mot svartgult mål. Vår målvakt - som genomgående har extrema kommunikationssvårigheter och borde få gå en språkkurs - hamnar på mellanhand när backen Arnefjord får totalt hjärnsläpp och snyggt nickar bollen i eget mål. Katastrofalt antiklimax. Segern som skulle lägga Helsingborg på tryggt avstånd och dessutom sätta press på Elfsborg förvandlades istället till ett gyllene läge för boråsarna att nu defilera hem guldet.

Jag älskar fotboll men fysatan vad brutal den kan vara ibland. Nu vill jag bara grina. Om AIK mot all rimlighet trots allt skulle vinna SM-guld i år är flyt det sista någon kan anklaga dem för.

Fotbollur

Dom var tuffare än väntat, islänningarna. Bra kämpat Sverige!

Fotbollsmisär

U21-landslaget skulle defilera hem platsen till EM-slutspelet hemma mot Serbien efter klara 3-0 borta. 0-5 i baken blev det. Ett riktigt praktfiasko. Jag har sagt det förr och här kommer det igen, på ett eller annat sätt kan vi tyvärr aldrig riktigt få nog av det: Sverige, sämst när det gäller.

På Råsunda firade ett fullsatt Råsunda att vi fått förmånen att arrangera en träningsmatch mellan Brasilien och Ecuador med att låta publik springa in på planen när de kände för det. Skandalartad säkerhet.

I morgon kväll vill jag se ett svenskt A-lag som i matchen mot Island håller sig så långt från såna här pinsamheter som möjligt. Gör mig glad igen.

Härligt Sverige!

Grymt skön seger i kväll! Det svenska fotbollslandslaget verkar ha återfunnit sin form från förr. Spanjorerna spelade blekt men det var nog till stor del Sveriges förtjänst. Hoppas att formen håller i sig till bortamötet mot Island på onsdag.

Hoppas också att AIK återfinner sitt vägvinnande spel på samma sätt i den viktiga hemmamatchen mot Helsingborg nästa helg.

Herrejävlar vad värdelöst!

Bajen fullkomligt mosade oss. Igen. Och Norling matchade pajasartat återigen ett totalt paralyserat och rakt igenom uruselt AIK. Hoppas det var höstens enda bottennapp, precis som förra mötet. Nu är antagligen guldet vikt till Elfsborg som har saken i egna händer och dessutom ett enklare spelprogram. Men hade inte Bajen haft sånt oflyt och varit så ojämna hade de briljerat hem Allsvenskan i år. Åtminstone sett till årets två förnedringar av Gnaget. OK på Söderstadion men hemma på Råsunda... Till råga på allt hade Bajen en stolpe in och Gnaget givetvis raka motsatsen. Fyfan. Glöm och ladda om.

Späckad söndag

Då var röstandet avklarat. Vi fick kliva bort till Kungshomens Gymnasium istället för St:Eriks som jag trodde gällde för oss innan röstkortskuverten öppnades upp. Kan någon förresten förklara varför mitt fulla namn skrivs ut på röstkortet när det på Susannes och många andras endast står för- och efternamn?

Tyvärr missar jag valvakan, brukar vara underhållande ända fram tills det står klart att sossarna har vunnit. Igen. Jag ska först iväg och se AIK vinna mot Häcken och skaffa sig ett tre poängs försprång i Allsvenska toppen. Därefter väntar konsert med Hot Chip på Debaser Medis. Kommer bli sjukt bra!

Zlatan

Jag älskar fotbollsspelaren Zlatan. Ibland även personligheten Zlatan. Zlatan är Zlatan. Fast Zlatan har varit fullkomligt urusel det senaste året. Men Sverige behöver honom ändå. Han kan ju trots allt konsten att då och då glänsa till. Oftast som ingen annan kan. Och i och med flytten till Inter kanske han till och med blir bra igen. Men vad Sverige inte behöver är den långsinta, griniga barnrumpan Zlatan just nu är. Han gagnar varken Sverige eller sig själv. Då ser jag hellre ett tack och hej. Och fortsätter att förhoppningsvis njuta av hans fotbollsdans på annan plan och annan plats än i det i övrigt högst mediokra svenska landslaget. Zlatan är och förblir Zlatan. Vare sig vi eller han själv vill eller ej.

Sverige - Liechtenstein

Det råder inga tvivel om att de svenska fotbollstomtarna spelar usel fotboll när både jag och min pappa plötsligt föredrar att titta på Idol.

Det borde dessutom vara förbjudet att förlägga sportevenemang till ett ständigt, för evigt, regnande Göteborg.

Cykeldöden

Cykelns stora lopp, Tour de France och Giro d'Italia, är tuffa och hårda. De gör sporten cool om än fortfarande, i mina ögon, ganska tråkig att titta. De enorma fysiska påfrestningar och taktiska genidragen bidrar ändå till viss spänning. Vad som alltid varit mindre exalterande är den ständigt återkommande dopningen, om och om igen. Tyske Ulrich blev avstängd inför årets Tour och nu kulminerar cykelsportens sjunkande skepp i skepnad av årets vinnare, amerikanen Floyd Landis. Fy fan vilken skit. Vilket skit. Präktig amerikan dessutom. Någon som nu inte tror att Lance Armstrong har varit dopad en eller flera gånger under sina segerrika år?

Nog

Farväl Boateng.

Många turer

Ska vi få behålla Boateng i alla fall? Tummarna hålls gulsvarta.

Stolpe ut

Inget som helst flyt i dag. Allt gick emot Gnaget. Dominans, inga mål, utvisning, slarviga mål i baken och ingen Boateng. Vad är det som händer? Krokodilen inom mig gråter. Fan.

Utan Boateng inga poäng?

I går full av självförtroende. I dag tveksam igen. Derek Boateng som alla trodde skulle stanna i AIK säsongen ut har lockats av pengarna - för det kan knappast vara fotbollen - den israeliska klubben Beitar Jerusalen har att erbjuda. Oerhört tråkigt för Gnaget och för fansen. Boateng är en av få spelare i Allsvenskan som är för bra för att vara där. Han gör stor skillnad för AIK som lag och har besuttit ett enormt AIK-hjärta. Det är bara att beklaga att han sticker, önska lycka till och någonstans hoppas att laget även utan honom kan kravla sig vidare i serien på samma sätt som i våras.

Laddat och klart

Efter VM-debaclet har jag istället fokuserat på Allsvenskans omstart. Gnaget har haft en gyllene vår och kunde mycket väl ha varit etta om de inte hade lyckats tappa två givna segrar i slutminuterna. Under VM-uppehållet har de värvat två nya lovande spelare, brassen Márcio Costa Saraiva till backlinjen och brommapojken Gabriel Özkan till mittfältet. Det känns bra och iom. med det trodde jag att de var klara. Men icke. Idag blev det klart med anfallaren Daniel Mendes. Han verkar klockren!

Var det en liten fågel som viskade SM-guld i mitt öra? Direkt från Superettan till guld i Allsvenskan och med merparten superettanlirare i truppen? Ja för tusan. Varför inte? Bajen verkar dessutom vara på dekis.

Forza Gnaget!

Bilder och videoklipp från VM

Nu är bilderna och några videoklipp från Fotbolls-VM och matchen Sverige-Paraguay i Berlin till slut upplagda i galleriet. Det blev ganska många varav en hel del kanske skulle ha plockats bort... men går det verkligen att få nog av känslan de förhoppningsvis genererar? Mycket nöje.

Ovan ett klipp från de uppåt 40.000 svenska fansens march från Theodor-Heuss-Platz till Olympiastadion. Oerhört mäktigt! Här skrålas hemkärt på Cornelis Vreeswijks "Turistens klagan". Men varför blev det så dålig kvalitet med YouTube? Bättre version finns i galleriet.

Bollen är rund

Då var Fotbolls-VM över för denna gången. Jag lider redan av abstinens och börjar därför omgående nedräkningen till nästa VM i Sydafrika om fyra år. Jag hoppas verkligen att vi får se ett svenskt landslag där, jag vill dit och åker givetvis inte utan svensk närvaro. Ett fräscht Sverige med en ny och slagkraftigare förbundskapten. En Ljungberg avslutar karriären som pappan i laget. Världsstjärnorna i laget heter Källström, Isaksson och Rosenberg. Elmander spelar med den sistnämnde på topp. Zlatan är Zlatan. Backlinjen kommer fälla avgörandet. Den är vår akilleshäl. Just nu är den uråldrad. Förbrukak. Och utan nya toppspelare i sikte är det bara den som kan stoppa oss från nya stora mästerskap. Exdjurgårdare som Dorsin och Stenman känns knappast tillförlitliga.

Det har varit ett fantastiskt VM. Välarrangerat, vackert, gästvänligt och tyskt disciplinerat. Men när det kommer till spelet är det flera saker som oroar. Extremt många röda och gula kort och tragiskt målfattigt. FIFA kommer med all sannolikhet göra förändringar som bidrar till ett öppnare spel med utrymme för fler mål och mindre tillknäppt och brutalt försvarsspel.

Annars var det Europas VM där sydamerikanerna rök redan i kvartsfinalspelet. Argentina hade oflyt och Brasilien inget flyt. De förstnämnda spelade åtminstone storartat fram tills Tysklandsmatchen och i Rodriguez strut mot Mexiko skådades turneringens vackraste mål. Överraskningarna från Afrika uteblev men Australien hade däremot kunnat gå långt om det inte hade varit för att de nyblivna världsmästarna plockade fram vinnarflytet. Italien känns som värdiga mästare trots det, och trots Frankrikes spelövertag i finalen. Zidane fick spelet istället för att föra det och Barthez var chanslös på italienarnas exakta och stenhårda straffläggning.

Den stora besvikelsen var givetvis Sverige. Återigen sämst när det gäller. Den här gången kom de aldrig in i matchen och jag blir fortfarande rödblommig i ansiktet av tanken på den pinsamt bedrövliga inledningen mot Tyskland. Storstjärnornas svek. Den urusla straffen och Lucics oturligt onödiga utvisning. Visst, Tyskland var bra. Men vi var det inte och mer ska kunna krävas. Vi ska inte vara njöda. Får inte.

4 år minus en dag.

Snygga affischer

Jag har länge suktat efter ett par klassiska pictogram designade av Otl Aicher och Gerhard Joksch till de Olympiska spelen i München 1972. Nu har jag äntligen lyckats plocka hem mina två favoritmotiv av dessa originalaffischer på eBay. Passar fint ihop. Format 60x84 cm. Den gryniga bildkvaliteten är inte den bästa, mycket snyggare i verkligheten.

Utöver dessa två gjordes ytterligare 21 motiv i den här serien. Nedan några av dem.

Tomhet

Och hej då Sverige!

Då var det klart igen. Utslagna i åttondelsfinalen i andra VM-turneringen och tredje mästerskapet på raken. Återigen efter vår sämsta insats i turneringen när det har gällt som mest. Den här gången med ett korplagsliknande försvarsspel. Vi har märkligt nog fortfarande inte den skärpa och rutin som krävs för matcher på den här nivån. Visst, Tyskland var starka, på hemmaplan och med en läskig brasiliansk hemmadomare. De vann ganska välförtjänt men ovisst eftersom matchbilden hade kunnat vara helt annorlunda med lite justering av marginalerna.

Genom turneringen har det ändå visat sig att vårt spelarmaterial inte räcker till. Edman har inte slagit ett enda bra inlägg. Lucic vände från kung i tidigare matcher till matchens brottsling. Mellberg har svajat betänkligt och hans luftpastejer till uppspel har inte gjort någon glad. Alexandersson har klarat sig hyfsat på högerkanten. Mittfältet har fungerat ok men inte varit vassa nog. De har inte brutit tillräckligt effektivt och inte heller slagit de där öppnande passningarna som krävts för mål. Våra tre superswedes har varit urusla, Ibrahimovic totalt obrukbar och Henke mestadels tragisk. Viss cred ändå till Ljungberg för sin kämpavilja och sitt mål mot Paraguay. Isaksson och Allbäck är de enda som har lyst starkt i vårt bleka landslag. Resten har en hel del att fundera över. Framförallt våra förbundskaptener. Och ledningen bör fundera på om de verkligen vill ha kvar dem och nuvarande spelorganisation? Jag börjar tröttna rejält.

Tack och hej Sverige! Nu blickar vi framåt. Mot nya generationer, nya turneringar och kanske tom. framgångar. Förhoppningsvis blir också en positivare utveckling av svensk fotbolls alltid lika pessimistiske och hårt ordande och lättstötte Brian. Men erkänn, ni gör det inte lätt för mig.

Hårt luttrad AIK:are som jag är besitter jag ett stort supporterhjärta. Även fast det oftast är svart eller vitt. Framförallt när det gäller gult och blått eller svart och gult. Jag älskar fotboll. Spänningen och dramatiken. Vändningarna och kampen i spelet. Målen. Jag involverar mig känslomässigt och hatar att förlora. Djupt och innerligt. Då är det tufft att gång på gång inte få vara med hela vägen. Svårt att inte döma av besvikelse över dåliga resultat. Lyckligtvis är det bara sport. Det brukar vara min stora tröst. För när mina lag lider nederlag - ofta dessutom - biter jag tillbaka. Missnöjd och besviken. Då känns det skönt att veta att jag ändå ganska snart lugnar ned mig och snart är där och hejar igen. Det är ju bara en bolljagande sport. Och tur är väl det för känslorna går inte att styra. Jag är uppenbarligen en supporter av den "italienska skolan". Buar när det är dåligt och hyllar när det är bra. Just nu förtjänar det svenska fotbollslandslaget bara burop. BU! Bedrövligt! Snart är jag tillbaka i bättre form och då får baske mig också ni i landslaget vara det!

Vilka ska man heja på nu?

Tack och hej Henke!

Som jag önskar att han hade lagt av innan VM. Han var ju en fantastisk spelare. Jag önskar att han och vi hade inte behövt se och uppleva hans tragiska sorti. Detta VM har han varit en av Sveriges sämsta spelare och han avslutar tyvärr sin svenska landslagshistoria med att lägga en fullkomligt urusel straff. Vad hette han norsken i IFK Göteborg på 80-talet? Mårdt? Inte ens hans straff var lika usel som den här. Tom. Milds straff mot Rumänien -94 var bättre.

Henke missade till råga på allt chansen att ensam bli Sveriges främste VM-målskytt genom tidierna. Han raderade Sveriges möjlighet att komma ikapp tyskarna. Och mig straffade han med både känslomässig misär och två uteblivna poäng i mitt VM-tips. Jag var naiv nog att tro ha med honom som skyttekung där varje poäng ger mål. Jag trodde också att han skulle sätta de där två baljorna som krävdes för Sveriges främste genom tiderna. Noll poäng för det förtroendet.

Tack och hej Henke, du har varit magnifik. En av de bästa. Jag beklagar att vi som hyllat dig inte fick chansen att ta farväl med en intakt beundran. Du är tyvärr rejält kantnaggad men kommer förbli alltid ack så naggande god.

Fast... det är helt ok med mig om din osynliga VM-form håller i sig även när du spelar för Helsingborg mot AIK i höst. Då finns absolut ingenting för AIK-försvararna - och mig - att oroa sig för.

Mardröm

Halvtid och endast ett mirakel kan vända den här katastrofinledningen och matchen. Lucic gör sitt livs sämsta match när det gäller som mest. Total misär i försvarsspelet som kulminerar i en sjukt onödig utvisningen förvisso dömd av en hemmadomare. Jag iofs. gärna sett honom kliva av planen sett till hur usel han var idag om det inte vore för att han nu drabbar hela laget och förminskar våra chanser till näst intill obefintliga.

Ett blygsamt och högst tveksamt men ändå Forza Sverige!

Att synas är kul

TV4 hade lagt upp bilder på webben från Paraguay-matchen, bla. på oss (bild nr. 7).

Så här såg det ut på FIFAs, Aftonbladets med fleras hemsidor och papperstidningar efter Sveriges match mot England i Japan/Korea-VM.

Fler klipp

Jag tror att det här är alla tillfällen vi var med i TV-sändningen av Sveriges match mot Paraguay i Berlin.

Jag vrålar efter nationalsången.

Närbild på Susanne som knoppar på läpparna i slutet av pausen.

Susanne i nedre högra hörnet när andra halvlek kör igång. Vi andra har inte hunnit tillbaka till våra platser än.

Jag, Hagge och en skymd Susanne efter slutsignalen.

Boateng ger Ghana poäng

Med AIK's Derek Boateng på plan hela andra halvlek i gårdagens match mot Tjeckien bidrog han till deras historiska första seger. De körde över tjeckerna och siffrorna hade blivit större än 2-0 om det inte varit för den fenomenale målvakten Chech. Nu håller jag tummarna både för att Ghana vinner mot USA i nästa match och går vidare samt att Boateng får spela från start efter sin starka insats. Men coolast och mest hedersvärt är att Boateng spelade i svettband med AIK's klubbmärke på. Stort! Vilket AIK-hjärta!

Linslössen

Än så länge har jag bara bara lyckats hitta det här TV-klippet från när vi var med efter slutsignalen. Från vänster: jag, Susanne som är skymd av Hagge och sist vår nyvunne biljettvän Markus.

Jag får letar vidare efter klippet från början av matchen och det på Susanne efter paus. Ganska passande att få vara i blickfånget när det är världens största TV-evenemang som visas. Bara i Sverige såg 3 miljoner svenskar oss jubla ikapp.

En annan sak jag glömde nämna tidigare. Det fanns väldigt mycket tomma platser runtomkring oss på arenan. Men det sas att alla platser på arenan var betalda. Vilket nog tyvärr innebär att många som hade fått och betalat för sent tilldelade biljetter inte hade möjlighet att närvara. Eller det kanske snarare var företag vars ointresserade fotbollskunder uteblivit. Synd på alla de svenskar som fanns på plats i Berlin utan biljett. De som inget hellre ville än att vara där.

Fotbollsfesten Sverige-Paraguay!

Då är vi hemma igen efter två makalösa dygn i Tyskland. En kall och sömnlös tågresa tog oss från Köln till Berlin tidigt igår morse. Vi checkade in på det lyxiga hotellet, duschade, drog på oss Sverige-munderingarna och gav oss ut på gatorna i ett soligt och kokhett Berlin. Vi gick till Brandenburger Tor - något turistigt ville vi iaf. hinna med detta första men korta besök i Berlin. Medans jag stod och plåtade blev Susanne och Hagge intervjuade av en tysk lokalradiostation. Därefter var det fotbollsfokus för hela slanten. Vi fortsatte vidare till Olympiastadion där matchbiljetterna plockades ut. Trevlige Markus från någonstans i södra Sverige mötte upp för att lyckliggöras då han fick köpa vår fjärde och överblivna biljett. Det var tusentals svenskar på plats i Berlin utan biljett och de flesta av dem fick tyvärr nöja sig med att se matchen på storbildsskärm istället. Det blev ett öl och solstopp utanför den imponerande och grymt pampiga stadion innan vi drog in till stan och Wittenbergerplatz, ett av de två stora samlingsplatserna för sveriges fans.

Vi möttes av en fantastisk stämning och festladdad glädje utan dess like. Sjukt mycket svenskar. Jag var på plats både i USA -94 och Japan -02 men mängden svenskar på plats i Tyskland är ojämförbar. Wow! Några timmar innan match förflyttade vi oss till Theodor-Heuss-Platz i närheten av stadion. Samma orubbat positiva och energirika stämning där. Vi mötte upp Brännlund och Niklas och tågade sen tillsammans med tiotusentals svenskar längs den avstängda och mot stadion vackert anslutande gatan. Sånger, flaggor och fantasirika bonader om vartannat. Tyskarna såg jublande på och applåderade det blågula tåget. En lång härlig och vacker vandring jag aldrig ville skulle ta slut.

Festen fortsatte inne på stadionområdet och efter att först ha gått fel hann vi fram till våra platser precis till nationalsångens start. Stadion fullkomligt kokade i ett gult hav av de 45.000 svenskar som var på plats tillsammans med oss. En gåshudsframkallande extas att vara på plats och bevittna det hela. Jag har aldrig sett något liknande, måste vara nån form av rekord.

Redan några minuter in i matchen kom det SMS-rapporter om att vi hade varit med i TV. Kameramannen som passande nog var placerad några meter till vänster om oss tyckte uppenbarligen att vi var bra bildmaterial då vi återkom i rutan ytterligare några gånger därefter. Tydligen blev Susanne inzoomad direkt efter paus då jag, Hagge och Markus ännu inte hade lyckats ta oss tillbaka till våra platser efter kisspaus och ölpåfyllning. Bisarrt att just vi av alla på plats valdes ut - jag hamnade ju i TV-rutan även när Sverige spelade mot England i Japan-VM. Kameramannen tog tom. efter matchen fram sin egna stillbildskamera och fotade av oss för privat bruk. Bra kille det där. Vi har precis laddat ned matchen från nätet och ska nu se vad han lyckades få till. Jag behöver för övrigt ändå se om den. På plats handlar det nästan mer om att uppleva matchen än att se den ordentligt. Till råga på allt missade jag tom. Sveriges mål då kissnödighet i kombination med extrem nervositet tvingade mig ut från arenan några minuter som blev till ytterligare några extra då jag glömde ta med mig biljetten. Men att i ensamhet stå utanför arenan och höra den explodera av glädjevrålen från 72.000 åskådare - minus de få paraguayanerna - tillförde också det en hel del. Och jag fick trots allt fira av slutsignalen tillsammans med de mina och alla svenskar som på ett imponerande sätt bidragit till svenska lagets framfart. Ständiga vågor av sångramsor och hejarop. Vilken volym och vilket ös! "Iiin med boollen i mååål, iin med bollen i mål!". Gåshud som sagt. Lyckliga, berusade av glädje och tysk pilsner och uttömda på all energi efter en lång varm dag orkade vi inte med mer än att gå igenom det proppfulla festområdet innan vi fortsatte hem till hotellet. Vi var trots allt ändå mer än nöjda.

Det kändes trist att tvingas åka hem i dag. Framförallt att passera genom Köln där just Sverige spelar mot England på tisdag. Nu har vi ju fått mersmak. Men vi är oerhört lyckliga över att lotten till slut gav oss möjlighet att åtminstone få se och uppleva en match på plats. Värt varenda krona och ett minne att bevara länge och väl. Över tre hundrabilder - som hade blivit fler om inte batteriet hade dött mot slutet av matchen - får också göra sitt som glädjande ögonblick att bära med sig. Jag ska försöka lägga upp dem i galleriet snarast.

Förresten. Varför spelar Sverige i helgult? Ganska snyggt iofs. men det känns konstigt utan de klassiska blåa byxorna.

Fixat och klart

Inte helt lätt och billigt att få till det hela men till slut fick vi ihop det. Jag, Susanne och Hagge flyger till Köln ikväll. Nattåg därifrån till Berlin. Vi hade tänkt stanna där några dagar när vi ändå är på plats men tyvärr gick inte det att lösa. Hemresa på lördag eller söndag skulle kosta skjortan eller bli för krånglig. Därför åker vi tillbaka till Köln redan på fredag kl. 11 och flyger hem lite senare på kvällen.

Jag får hälsa på Berlin på riktigt någon annan gång. Nu är det fotboll som gäller. Jihoo! Och vinn nu för tusan!

Jaaa!!

Nu är jag livrädd. Dels för att svenskarna verkar vara totalt ur balans - både inom laget och med tanke på den urusla matchen mot Trinidad & Tobago. Och dels för att jag inte vet hur vi ska lyckas ta oss ned. Flyg är bara att glömma. Men. Vi måste ju bara åka ned och se Paraguay-matchen för nu är det klart! Fick precis bekräftelse från FIFA om att jag har tilldelats biljetter.

"Dear Mr. Brian Einarsen,

We are delighted to inform you that within the Conditional ticket programme for the 2006 FIFA World Cup Germany (TM) you have been allocated 4 single tickets for the following match:

Match #20: Sweden - Paraguay, Berlin, 15.06.2006"

Sämst när det gäller

. Jag skäms utan dess like.

Ajajaj!

Inte nog med att stjärnor som franske Cissé (benbrott) och mexikanske Sanchez (dödsfall i familjen) är borta från VM. Nu är även allas vår Isaksson borta. Åtminstone från premiärmatchen mot Trinidad & Tobago och eventuellt också mot Paraguay - pga. den hjärnskakning han ådrog sig när Källströms hårda skott träffade honom olyckligt i huvudet. Känns inte bra alls. Han inger en enorm trygghet i det svenska laget och framförallt behöver vi honom mot Paraguays vassa anfallsduo. Håller tummarna hårt för snabb återhämtning.

Jag lider annars enormt med ovan nämnda Cissé. Jag har själv brutit benet och vet vilken smärta och rehabilitering det innebär. Klarar inte av att se bilder på sånt utan att grina illa. Inte nog med att han bröt högerbenet allvarligt... för bara två år sedan bröt han vänsterbenet på liknande vis.

Fejkfotboll

I går var vi på Råsunda och såg Sverige mot Chile. En fantastisk inramning i chilenska mått mätt. Södra läktaren var späckad av dansande, sjungande och härligt pådrivande svenskchilenare. Norra läktaren, där vi stod, presterade, oss inkluderade, inget annat än fin allsång till nationalsången. Tyvärr inbjöd inte heller Sveriges spel till förbättrad stämning. Maken till bedrövlig fotboll var det länge sen jag såg. Och då har jag ändå sett AIK spela skräpfotboll ett gäng gånger på Råsunda. Rörigt och långsamt, slarvigt med bristande kommunikation, samspel eller finess. Mätta och oinspirerat trötta blev svenskarna utspelade av Chile som inte hade några större problem att hålla i bollen och styra spelet matchen igenom. Med undantag för Ljungbergs första halvlek och Larssons vackra frispark fanns inte mycket att glädjas. Den enda trösten var att vi trots att vi var betydligt sämre chansmässigt låg närmst segern. Låt oss hoppas att fejkfotbollen som spelades berodde på faktumet att det endast handlade om en träningsmatch. Att det nästa lördag är ett helt annat lag på planen mot Trinidad och Tobago som taggade och hungriga gör vad som förväntas och kör över dem. Jag tvivlar men tror faktiskt fortfarande ändå. Vi kommer bli överraskade. Jag vill bli överraskad.

VM eller inte VM men VM

Det var inte garanterade platser till Sverige-Paraguay i Berlin som jag lyckades få tag på tidigare. Det var bara köplats till eventuella återbud och så sent som 36 h innan matchstart kan jag få besked om vi har fått biljetter eller inte. Lite väl tajt men jag överväger ändå att vänta in i det sista och försöka komma iväg på ett eller annat sätt. Pengarna för biljetterna är redan dragna och återbetalas om biljetter uteblir. Senast imorgon kan man ångra sig, stryka sig från köplatserna och återfå pengarna. Tyvärr har två resekamrater tvingats hoppa av och det går inte att boka av dem och behålla min och Susannes plats. Detta innebär att jag förlorar pengarna jag har lagt ut för deras biljetter om jag väljer att avvakta istället och också blir tilldelad biljetter. Krångligt värre, men det kan det vara värt och jag vill ju så fruktansvärt gärna åka. Det finns inte mycket som slår närvaron på en fotbollsmatch i VM. Men nu när det är i Tyskland är inte själva resemålet lika intressant som när jag har varit i USA och Japan. Nu känns det hyfsat OK att se matcherna hemifrån även fast det är långt ifrån samma sak. Och den här gången handlar det ändå bara om möjligheten att se en match på plats. Resten kommer jag ju ändå se på TV och förhoppningsvis missar jag inte en enda match. Jag längtar något fruktansvärt men nedräkningen har börjat, bara 10 dagar kvar tills det börjar. Jihoo!

Inte lätt att vara gnagare

Så har de gjort det igen. Spelat bra, varit det bättre laget och därefter skänkt bort en given och väljförtjänt seger. Denna gång med extra stil finess genom två baklängesmål i sista ordinarie matchminuten. En i Elfsborg briljant passande Anders Svensson mot ett drällande mittfält - bra jobbat Dulee Johnson - och ett fruktansvärt passivt försvar. Fyfan. Skäms och spring riktigt många straffrundor i skogen imorgon innan ni tar med er läropengarna till torsdagens match mot Häcken. Tills dess har också jag utnyttjat min rutin från tidigare platta fall för att lägga det har antiklimaxet bakom mig.

Jaaa! Tror jag

"Dear Brian Einarsen,

We have received your order for ticket(s) within the framework of the second conditional ticket programme for the 2006 FIFA World Cup (TM).

We have saved the following match selection for you:

#20: Sweden - Paraguay, Berlin - Price category 1, Single price 105,00 EUR

Shipping costs: 0,00 EUR

Invoice amount and payment amount: 420,00 EUR"