Läste i Vårt Kungsholmen att ägarna av klassiska Biograf Draken – ritad av Ernst Grönwall som även ritade ”vårt hus” på Polhemsgatan – äntligen ska göra något vettigt med lokalerna.
De kommer inrikta sig på handel. Vilken typ framgår inte annat än att det inte blir mode då Västermalmsgallerian redan täckt upp den biten. I slutet av året slår de upp portarna.
Trevligt att en så fin lokal, som stått tom i flera års tid, åter kommer till användning.
Dessutom smart att kicka igång affärsverksamhet, särskilt med tanke på att det lär bli än mer liv och rörelse kring Fridhemsplan i samband med att husbyggena ned mot Lindhagens plan blir färdiga.
Utöver mängder av sedda biofilmer som barn/ung, minns speciellt Morrhår och ärtor, så bär jag med mig två starka minnen därifrån.
1983, tio år gammal såg jag, tillsammans med pappa, mitt livs första konsert på Biograf Draken. Kim Wilde! På den tiden var det bara hårdrock och Kim Wilde som gällde. Kim mest av andra skäl… Här en video med min favoritlåt, ”Cambodia”, från 1981.
20 år senare stod jag själv på samma scen…
… och sålde skor.
En kompis till mig höll klädoutlet där för sportkedjan React som gått i konkurs. Jag var mellan jobb och passade på att hjälpa till med allt från att göra flyers/skyltar, e-brev och, alltså, att sälja skor.
Det var faktiskt riktigt kul, och vi var ett skönt gäng som jobbade ihop. Inkluderat Hanna och Jenny som jag lurade med mig.
Vännen Helene fick också med med sig ett fint minne. Hon gillar i alla fall att återberätta om när hon var där, för att handla, och jag fastnade med byxbenet i något och föll pladask, pang, som en fura.
Inte fullt lika graciös på scen som Kim Wilde 20 år tidigare.
Inga liknande inlägg.
