Bättre sent än aldrig sägs det. Nu när den massiva skörden av årsbästalistor sedan länge har lagt sig, så passar det kanske med en eftersläntrare. Den var ju trots allt halvfärdig och jag har haft gott sällskap av vintern som tog lika lång tid att, om än tillfälligt, ge sig till känna.
Här är i alla fall min lista. Utöver viktiga personliga händelser fokuserar den på det, enligt mig, bästa från 2007 års populärkultur.
Bästa utländska skiva: Blonde Redhead – 23
Förra året var kampen om titeln årets bästa utlänska skiva enormt jämn. Så pass jämn att jag, precis som förutspått, skulle komma att ändra mig. För stunden vill jag nog påstå att Junior Boys album var bäst.
I år var det fullt lika jämnt kvalitetsmässigt men magkänslan och mitt ständiga återkommande till plattan talade sitt tydliga språk. Blonde Redheads ”23″ var det klart bästa släppet, strax före älsklingarna The Arcade Fires ”Neon Bible”.
”23″ är fullkomligt outtömlig och jag lär återkomma till den många gånger, i många års tid. Varenda spår är, som sig bör, jäkligt bra! Det är Blonde Redheads klart bästa skiva hittills, alltså t o m bättre än deras förra, och dittills oslagbara, ”Misery is a Butterfly”.
Den här amerikanska trion bestående av den japanska, och sjukt skönsjungande, sångerskan Kazu och de italienska tvillingarna Simone och Amedeo (varav en av dem Kazu äktat) står för en kolsvart, skruvad och fullkomligt oemotståndlig pop.
Andra höjdare, av många: Radiohead – In Rainbows, Spoon – Ga Ga Ga Ga Ga, Of Montreal – Hissing Fauna, Are You The Destroyer?, LCD Soundsystem – Sound Of Silver, The National – Boxer och… Jag stannar nog där eftersom jag lär ha ännu större problem att hejda mig när det kommer till årets låtar.
Bästa svenska skiva: The Tough Alliance – A New Chance
Ett enda långt beach party med stora vågor, läskande Margaritas och dans runt flytvedsbrasor. Ja hela konkoarongen.
Axel Willners ljuvliga minimalistiska techno, under aliaset The Field, var ytterst nära att toppa med debutfullängdaren ”From Here We Go Sublime”.
Liksom förra året är en platta av Studio också väl värd att nämna, denna gång den samlande Yearbook 1.
Bästa låt: Blonde Redhead – 23
Ytterligare en ihållande trend är att årets bästa låt även är titelspåret från årets bästa album – förra året The Knife med ”Silent Shout”. Som om inte det vore nog så ska låten även vara laddad med ångest. Den här gången handlade det åtminstone om en mer passionerat vacker sådan. ”23″, detta gudabenådade nummer, att tillbedja i vått och torrt.
”He was a friend of mine, he was a son of a gun … he was a son of god
23″
Min solklara tvåa är brassen Gui Boratto med vacker inplockade kvinnosång i den ”Joy Division-aktiga” trance-dängan ”Beautiful Life”.
En himla massa andra höjdare, utan vidare ranking: Shout Out Louds – Impossible; ett vidunderligt hjärnspöke, Spoon – Finer Feelings; handklappet!, Lifelike – So Electric; det snärtiga bakgrundsbeatet och det febrigt fabulösa crescendot, Travis – Battleships; fantastisk!, Digitalism – Pogo; sprängtung tjejlyssnarfaktor, Feist – My Moon My Man; mjuk och sexig disco, The Tough Alliance – 1981 -; skir skönhet, The Trucks – Zombie; ”tjejretrosynthpop”, Modest Mouse – Dashboard; Johnny Marr på gura!, Battles – Atlas; kan konstigt bli bättre?, The Arcade Fire – Intervention; en i mängden av pärlor, Bloc Party – Uniform; för kängan till alla okulturella ungdomar, LCD Soundsystem – Someone Great; it’s… great!, Rihanna (Feat. Jay-Z) – Umbrella; ey, ey!, Justice – D.A.N.C.E; minst en låt med barnkörer bör omnämas, Vitalic – Anatoles (Live); jag vill vara där och dansa, dansa, David Vandervelde – Nothin’ No; en modern rockklassiker, Burial – Archangel; ”skuggdubstep”, och, och, och nu får jag ge mig innan det blir löjligt. Lika löjlig är jag som snart grämer mig över alla givna höjdare som jag inte nämnt.
Bästa remix: Feist – My Moon My Man (Boys Noize Remix)
En korsning som på pappret låter fullkomligt galen. Feist makalösa röst, ett tungt beat och en ”My Moon My Man”-mantrande robotröst gjorde att Boys Noize grymma remix blev årets ofrånkomligt bästa. En elak men mjuk dansrökare. Utan dess like.
Jag fastnade också som handen i handsken för parisartrion Outlines fantastiskt sköna remixar – som snarare var en kombination av covers – av New Young Pony Clubs ”Get Lucky” och DJ Mehdis ”Lucky Boy”. Piskade faktiskt t o m deras egna, tveklöst, fina material.
I Studios ”Possible Remake” av Shout Out Louds ”Impossible” slogs det bästa av svenska musikvärldar samman.
Sist, men inte minst, utan snarare som klar tvåa, kommer den härliga magin Erol Alkan skapade med remixen av Klaxons ”Golden Skans”. Arbetet med pianot är bedårande, rentav gåshudsframkallande. I över 9 underbara minuter växeldrar Alkan en tilldragande, lugn och ekande vacker sång- och melodimix.
Bästa konsert: Blonde Redhead, StockholmsTerrassen
Tänka sig. Banden som slogs om förstaplatsen för årets bästa utländsk
a skiva kamperade även här.
Återigen var det Blonde Redhead som känslomässigt slog The Arcade Fire på fingrarna. Trots att The Arcade Fire inte fick mindre än två försök på sig, då jag såg dem både i våras på Cirkus och i höstas på Arenan. Båda spelningarna var snuskigt bra även om den senare var något ösigare och bättre. Just öset rår Blonde Redhead inte på, ingen annan heller för den delen. Men kvaliteten och nerven i Blonde Redheads blåsiga sommarframträdande, på Kulturhusets takterass, var orubblig.
Att det var deras första och hett efterlängtade besök i Sverige gjorde sitt till. Men förväntningarna var samtidigt oerhört högt ställda, och de infriade varenda en av dem.
Den 13:e april är de tillbaka och spelar på Debaser Medis, och jag är givet där!
Bästa film: Children of Men
Egentligen borde endast filmer som under samma år både setts och haft premiär i ursprungslandet bedömas. Men det är inte alltid så lätt för oss svenskar. Ibland dröjer det alldeles för länge innan de kommer hit eller upptäcker dem via nätet. Av den anledningen kommer båda mina favoritfilmer, sedda 2007, från 2006. Lustigt nog är de dessutom regisserade av mexikaner.
Alfonso Cuaróns ”Children of Men” är en dystopisk framtidssaga om en värld där kvinnor inte längre kan föda barn. Det är skitigt, snyggt och välspelat. Jag golvades fullständigt av den brutala realismen som speglade det så orealistiska ämnet.
Guillermo del Toros El Laberinto del Fauno (Pans Labyrint) var inte fullt det mästerverk jag förväntat mig. Men fortfarande oerhört berörande och makalöst snygg.
Bästa tv-serie: Heroes
I år igen. Jag vägrar att hålla med de kritiker som kallar den töntig, klyshig och kopierande. Den är precis så äventyrlig och, emellanåt, småfjantig som en ”serietidnings-tv-serie” eller film ska vara. Att säsong 2 skulle vara sämre än den första är befängt!
Bästa bok: Ingen. Igen, igen.
Jag läste endast en stackars bok från pärm till pärm, Ronny Olovssons emellanåt underhållande och välinformerande ”Värsta pappan!”. Därutöver blev det bara småfragment ur diverse föräldra- och barnböcker.
Bästa scen: Ingen.
Teaterfattigt värre, med endast ett besök… Att ångra.
Bästa hemsida: Facebook
Säga vad man vill, men Facebook tog världen och Sverige med storm. Ett ypperligt verktyg att upptäcka och hålla liv i såväl gamla som nya kontakter. Smekmånaden är nu över och någon annan, något bättre, står säkerligen och väntar runt hörnet
Facebook-grundarna kommer under 2008 säkerligen ångra att de inte sålde när de stod på topp.
Bästa sporthändelse: Drottning Anja av Åre-VM
Shit vad hon kom, sågs och segrade.
När sportåret 2008 sammanfattas räknar jag med att jag skriver Susanna Kallur här. Och precis som nu skriver jag att AIK Fotboll inte gjorde livet ett dugg gladare för de med svartgula hjärtan.
Bästa köp: Nytt kök
Bortsett från att vi inte har fått upp något stänkskydd än så är det nya köket perfekt. Otroligt skönt att vi tog oss tid och råd att fixa till det.
Bästa resa: Island
I maj åkte vi på ”babymoon” till Reykjavik. Allt var perfekt och vi hade några otroligt fina och roliga dagar på Island. Rekommenderas varmt!
Jag lyckades aldrig slutföra min reseberättelse från vistelsen där, kanske den kommer lagom till ettårsdagen från att vi åkte dit… Jag har ju trots allt en hel del fina tips att dela med mig av.
Personliga: En kom, en gick. Igen.
Jag, men inte ni, visste vad jag hade i åtanke när jag förra året skrev om att ”nästa år kommer bli ännu bättre”. Susanne var ännu inofficiellt gravid och den 10 augusti föddes vår dotter Novalie. Kärleken till henne är så klart obeskrivligt stor och det är givetvis oöverträffat det största som någonsin hänt mig.
Novalies födsel föregicks av mitt frieri till Susanne. Än återstår att fastställa bröllopsdatum, det blir i alla fall inte i år som det först var tänkt.
Precis som 2005 var det tyvärr inte bara en som klev in i mitt liv utan även en som lämnade det. Susanne och jag träffades och mormor Dagrunn gick bort. Bara åtta dagar efter det förnämaste resultatet av mitt och Susannes möte, Novalies födelse, gick mormors änkling, min bestefar (morfar), Arne bort. Han skulle för övrigt blivit 85 i dag. Vi tänker på och saknar dig oerhört mycket!
